Tipis ger skydd åt hans rödkullor

Textstorlek:

​Lars-Erik Bergström har alltid velat bli bonde och vid 50 års ålder valde han att satsa på den utrotningshotade rödkullan. I dag är han 75 år och tänker hålla på så länge det är roligt. Sen kan han tänka sig ett hus vid Indiska Oceanen, där hustrun Teresa är född.

Annons:

bo, Avesta kommun, var liten byggde han sina egna indiantält, eller tipis som de också kallas. I dag bygger han betydligt större tipis för att hans kor som går ute året runt ska ha en plats där de kan gå in och lägga sig i torr halm och vila.

På vintern skyddar tälten från blöt snö och regn, på våren är de ett skydd mot mygg och knott.

– Tälten har en perfekt konstruktion, där snön lätt rasar av och hålet i taket gör att det aldrig blir någon kondens. Förutom plastpresenningen kan jag bygga av eget material jag hämtar i skogen och därför blir kostnaden låg, trots att jag bygger om dem ungefär var femte år, säger Lars-Erik.

Han är nog ganska ensam om att ha tipis i kohagarna, han har själv aldrig hört talas om någon mer som har sådana till sina kor.

– Jag har fått förfrågan om det finns nån ritning på tälten och det har jag om nån vill ha, men de är inte svåra att göra, det handlar bara om sunt förnuft. De längsta störarna som går upp genom hålet i taket måste vara tolv meter långa, avslöjar han.

Länsstyrelsen har varit där och inspekterat hans tipis och de är godkända som skydd för korna. Utrymmet är cirka 90 kvadratmeter och Lars-Erik har som mest grupper på 22 djur i samma hage.

Den runda formen gör att inga kor behöver bli trängda i ett hörn, förklarar Lars-Erik. Kalvarna har han sett alltid lägger sig längst ut.

På våren när mygg och knott är besvärliga går korna in och då sätter sig insekterna på plasten istället.

En ny bal med halm läggs in varje vecka under vinterhalvåret och på våren ska det göras rent och allt ska köras ut på åkrarna, efter att det brunnit något år.

Lars-Erik ville redan från början bli bonde och ta över föräldragården. Men eftersom hans far fortfarande var ung och kunde fortsätta som lantbrukare i många år till utbildade sig Lars-Erik till byggnadssnickare och arbetade som det i 30 år.

– Jag tog över mina föräldrars gård för 25 år sedan och då hade jag fyllt 50, berättar han.

Han ville ha kor och valde att satsa på den utrotningshotade rasen rödkulla.

På 1920-talet fanns det omkring 4 000 – 5 000 rödkullor bara i Dalarna. När det var som sämst, på 1980-talet, åkte en ung Karl-Gustav Hedling runt med sin moped och inventerade.

Då fanns bara ett tjugotal djur kvar.

– I dag finns åtminstone 1 000 rödkullor i Sverige, och gott om sperma för inseminering, förklarar Lars-Erik.

Tills för några år sedan mjölkade Lars-Erik korna. En film om det finns på You tube.

– Det var för mycket jobb och jag fick ont i knäna så jag måste sluta, berättar han.

Nu går korna fritt med sina kalvar och ibland går de med tjuren, så det blir fler kalvar.

– Nu är de enklare att sköta. Och de håller sig friska. Jag har inte behövt ta hit veterinär på cirka sju, åtta år. Vi slaktar i ett litet slakteri och säljer köttet, som är mycket gott med insprängt fett, i kvartar.

Lars-Eriks son och dotter är i dag vuxna och bor inte längre hemma. På gården bor Lars-Erik sedan två år tillbaka med sin hustru från England, Teresa Suzanne Bergström. Hustru är hon sedan ett år tillbaka. Hon har också vuxna barn sedan tidigare.

Teresa hjälper Lars-Erik med sysslorna på gården men hon har med Lars-Eriks hjälp gjort i ordning ett rum i det stora huset. Teresa är holistisk terapeut och har bland annat gett olika sorters massage.

– Så småningom vill jag kunna ta emot kunder att behandla här, men just nu har det varit fullt upp med allt annat på gården, säger hon.

Teresa har många idéer när det gäller inredning och bara under den tid som hon bott på gården har stora förändringar skett bland annat i stora huset.

Såklart syns Lars-Eriks snickarkunskaper inne i huset men också utomhus.

Han har exempelvis byggt ett stort rum med scen för uthyrning i ett av uthusen. Där hade Lars-Erik och Teresa sin bröllopsfest och där kan det förhoppningsvis bli fler fester och arrangemang bland annat.

Lars-Erik och Teresa har Bed and breakfast- verksamhet i några små stugor på gården samt i en del av det stora huset.

Det finns även kök för de som vill göra sin egen frukost. Två av stugorna har egen strand och brygga vid Dalälven och vid en stuga finns också bastu.

– Vi har också en stuga som ligger mer avsides för de som vill leva lite enklare och vara mer ifred. Där finns varken el eller vatten, berättar Lars-Erik.

Dessutom har Lars-Erik ett litet annorlunda projekt som kanske kommer att ingå i Bed and breakfast- verksamheten.

Inne i en av kohagarna bygger han ett trädhus flera meter upp i luften.

Det är inte helt olikt en koja som småpojkar brukade bygga i träden, men den här är betydligt större.

– Det här bygger jag bara för att det är roligt. Kanske det blir el i huset också…

Förutom ekologisk köttproduktion finns också ekologisk potatisodling på gården. Det mesta av potatisen säljer Lars-Erik som självplock men det går också att komma dit och köpa kilovis.

På gården finns kor, katter och hästar och sedan Teresa kom finns det också höns. Så småningom är det meningen att hönsen ska ge både ägg och kött.

Det är mycket att göra på en gård. Lars-Eriks arbetsdag pågår från sju på morgonen till sju på kvällen – minst. Varje dag. Året runt. Men som tur är har han förutom Teresa några vänner som brukar hjälpa honom.

För tio år sedan fyllde Lars-Erik 65 och kunde redan då ha tagit pension. Hur ser framtidsplanerna ut för honom och Teresa?

– Vi håller på så länge vi tycker det är roligt men en dröm är att någon av mina barn tar vid en dag. Teresa är född i Sydafrika och vi har varit där och färdats efter Indiska Oceanen, från Durban till Kapstaden. Det är ett underbart klimat där och ett litet hus vid havet skulle kunna locka, säger Lars-Erik.

Annons: