Strunta i rädslorna och se framåt

Textstorlek:

För några veckor sedan befann jag mig på en inspirationsföreläsning med Johannes Hansen, mental rådgivare. Han talade om behovet av att – med hans ord – ”fuck your fears”. Johannes Hansen menar att mod är en muskel som växer när vi utmanar våra rädslor. När vi går utanför vår komfort-zon och gör det där vi trodde att vi aldrig skulle våga, då händer något med oss. Livet blir värt att leva.

Att strunta i sina rädslor låter enkelt. Ofta visar det sig dock vara ack så svårt att ignorera det som skrämmer. Det har liksom fått fäste och vägrar släppa taget. Att överhuvudtaget prata om våra rädslor är för många en stor rädsla och får oss att sätta punkt innan vi ens tagit ton.

För många blir rädslan den aggressivaste fångvaktaren man kan tänka sig. Rädslan vägrar släppa något eller någon in eller ut. Rädslan isolerar och begränsar. Du förblir sittande ensam i ditt torn.

Hur kan vi då utmana rädslan? Hur når jag ett tillstånd där rädslan inte längre har en central roll i mitt liv? Den mentala rådgivaren talade om vikten av att ha en målbild. Ett tydligt och konkret mål. Klarhet är styrka.

På tidigare nämnda föreläsning fick framgångsrika företagare stå som tydliga exempel på människor som lever utan att begränsas av rädsla. Kanske är de inte rädda för att misslyckas, vilket gör att de vågar söka möjligheter där andra inte törs. Troligt är nog att många av våra mest framgångsrika företagare också har en tydlig målbild.

Det känns inte som att vikten av en tydlig målbild är någon nyhet. I vintras skrev jag i en krönika om Johans Olssons framgångar under skid-VM. Han var säker på att framgångarna berodde på den mentala träningen han ägnat sig åt. Min gissning är att Johan Olsson hade en tydlig målbild inför och under skid-VM.

För framgångsrika företagsledare och idrottsstjärnor tycks framgångarna till viss del bero på förmågan att utmana rädslor och fokusera på målbilder. Tänk om vi i större utsträckning kunde applicera framgångstänket i det privata livet. Om vi som medmänniska, partner och förälder kunde skapa oss en målbild över hur vi vill att relationerna med våra närstående ska se ut.

Här tänker jag inte på materiella framgångar av något slag. Nej, med framgångsrika relationer menar jag relationer som bygger på kärlek och respekt. Skulle vi då ha färre ångestfyllda barn och vuxna? Färre skilsmässor? Skulle antalet sjukskrivningar på grund av stress och utmattning minska? Stress och utmattning är i många fall en följd av vår enorma rädsla att inte duga precis som vi är och därför sliter vi oss sönder och samman för att bevisa – kanske först och främst för oss själva – att vi är värda att älskas.

Troll spricker i solen säger ordspråket. Om vi kan utmana våra rädslor – syna dem i sömmarna – då växer modets muskel sig stark och livet blir värt att leva.

 

Sara D Källström