Kulturmöten vid graven

Textstorlek:

​Den traditionella gravvården är tillverkad i sten och har sett lika ut i hundra år eller mer. Vi är oftast konservativa inom det här området, men det sker också förändringar. Människor födda i Sverige och de som kommer från andra länder och kulturer tar efter varandras traditioner.

Annons:

– Gravvårdarna blir alltmer personligt utformade och det förekommer större variationer nu än tidigare, säger Staffan Lundstedt, kyrkogårdskonslulent vid Svenska kyrkan.

De som är födda i Sverige härmar invandrares traditioner medan de som kommer hit tar efter svenskarnas sätt att smycka gravarna.

– Muslimer exempelvis brukar inte smycka sina gravar så mycket i sina hemländer, som de gör här i Sverige. Och den judiska traditionen att lägga en liten sten när man besöker en grav har tagits efter av många svenskar. På stenen kan det kanske stå: Hej då, morfar! Kulturers traditioner flätas samman, säger Staffan Lundstedt.

Traditionen att ha ett fotografi på den avlidne eller på något som betytt mycket för hen är ett annat exempel på förändringar.

– Det har kommit ny teknik som gör det enklare och billigare att få en bild på gravstenen. Det kan vara en färgbild på en segelbåt eller något annat, men jag vill inte kalla det för en trend, det förekommer bara i extremfall än så länge.

Personliga symboler har hittills slagit igenom i dödsannonserna. Det är inte längre enbart kors, utan det kan vara en hund, en bil eller något annat som betydde mycket för den avlidne. De mer peronliga symbolerna kommer nog att sippra över mer och mer på gravvårdarna också, tror Lundstedt.

Förr stod det ofta titlar på gravvårdarna, men det har man gått ifrån nu, menar han.

Sten är det vanligaste materialet på gravvårdar. De tunga stenarna som inte är tillräckligt förankrade i marken kan innebära en risk och är ett arbetsmiljöproblem för de som har kyrkogården som arbetsplats.

– Därför utlyste Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation en designtävling 2014. Konstnärer och designers bjöds in för att förnya design och utformning samt att gärna använda nya material. Prissumman var 75 000 kronor, berättar Staffan Lundstedt.

Eftersom många numer lämnar tillbaka gravplatsen efter bara en generation är det, enligt Lundstedt, egentligen onödigt att gravvårdarna håller lika länge som tidigare.

– Det vinnande bidraget var en fin träskulptur i ek, men det kom in många fina förslag ibland annat material som glas och plåt med mera, säger Staffan Lundstedt.

Han berättar att det också finns gravvårdar i kompositmaterial som ser ut som sten. Men natursten är istället det som har slagit igenom i hela Sverige.

I Leksand har det funnits många duktiga smeder och på kyrkogården där finns kanske fler smideskors än på många andra platser i Sverige. Just nu håller de riktigt gamla på att renoveras.

– Det finns ett gammalt Leksandsföretag som fortfarande tillverkar smideskors i olika modeller och det har nog stor betydelse för att vissa fortfarande väljer det som utsmyckning till sina anhörigas gravar, tror Staffan Lind, kyrkvaktmästare vid kyrkogårdsförvaltningen i Leksand sedan 1972.

Han kan se att det är förändringar på gång i Leksand, precis som i övriga Sverige. De unga sköter inte om gravarna så mycket och så länge som de äldre har gjort. Att välja minneslund eller askgravar som inte kräver lika mycket skötsel har blivit en tydlig trend. Undantaget är ljuständningen under allhelgonahelgen.

– Det har istället ökat de senaste åren, nu vallfärdar folk till gravarna och tänder ljus. Och utsmyckningen med ljung bland annat kan börja redan en månad innan, säger Staffan Lindh.

Annars är gravvårdarna ganska traditionella, även om utformningen kan vara lite friare och personligare, inom ramen för olika bestämmelser. Natursten har exempelvis blivit vanligare, även i Leksand.

– Vid minneslunden och vid askgravarna får man inte lägga stenar enligt bestämmelser i Leksand. Men jag har sett att några väljer att lägga stenar vid de vanliga gravarna, säger Lindh.

Ett exempel har han på någon som valt ett fotografi vid graven.

– Jag vet inte hur det är gjort rent tekniskt, men det är en svart sten med ett bröllopsfotografi, berättar Staffan Lindh.

Annons: