Finnbo – en gammal finnbosättning i Bjursåsbygd

Textstorlek:

​Redan på 1590-talet kommer Finn Gertrud med sina barn som dåtidens flyktingar och odlar upp nya marker i Finnbo.

Hennes ättlingar fick kämpa för sitt uppehälle med nyodlingar som sedan blev en by. Nu arbetas det att återuppta lite av de gamla odlingar och byn har fått sin lappkåta som också berättar om en försvunnen kultur i våra bygder.

Finnbo är en by i Bjursås som tidigare hörde till Leksand och Gopa tunnlag. De gjorde alla sina förrättningar i Bjursås kyrka och blev därför undan för undan en del av Bjursås.

Enligt traditionen ska en änka med sina barn ha kommit till Finnbo under slutet av 1590-talet. Traditionen talar om att mannen hade dött under klubbekriget i Finland. Klubbekriget var ett inbördeskrig i inre Finland 1596-1597 där bönderna slogs med klubbor mot adelns riktiga vapen. Bönderna gjorde uppror mot Clas Flemings hårda ämbetsutövande. Han blev böndernas fiende som företrädde makten och var ledare för adeln.

Adeln hade tagit sig flera rättigheter som egentligen inte var tillåten i svenska riket, men på avstånd från Stockholm kunde de tillämpa sina olagliga rättigheter. Klubbekriget dödade många bönder och många gårdar brändes ner. Det blev en av anledningarna till den stora migrationen från Finland till Sveriges finnbygder.

Dessutom utkämpades många hårda slag mot ryssarna och svåra nödår drabbade särskilt bönderna i östra och inre Finland. Olika kungliga brev utlovade ett antal skattefria år om de började bygga nya torp som skulle ge ökade skatteintäkter på sikt.

Änkan Gertrud och hennes barn bröt ny mark genom att svedja och sådde sedan tuvråg i den varma askan. Då var Finnbo bara skogsmark där enstaka vilda djur fanns och de kunde överleva genom att jaga och fiska innan de kunde skörda den första rågen. Det var ett strävsamt liv men kanske något bättre än det liv de lämnade i Finland med de strider som skedde där.

Det var en typ av dåtidens flyktingar som kom dock från den östra delen av svenska riket. Sannolikt följdes flera familjer åt och de kom troligen att bosätta sig runt på skogen vid Bjursås och Leksand samt i många andra socknar. I flera Bjursåsbyar finns personnamn som kan tolkas vara av finskt ursprung.

Finn Gertrud och sonen Per Finne kom att stanna i Finnbo. Sonen Per gifter sig och hans barn kom att bosätta sig i Finnbo, vilket blev början till en ny by. Hans son Per Persson som föddes omkring 1630 och arbetade troligen vid Falu gruva som sedan gifter sig med Margareta Görsdotter från Svartskär i Vika. Hon härstammar från Svinhuvudsläkten och hade sitt ursprung i de svenska frälsesläkterna kring Falun.

Släkten har på på ett fåtal generationer kommit från att ha blivit dödad av finska adelsmän till att bli ingift i en typ av svensk adel. Margareta Görsdotters första kända förfader var Jöns Svinhuvud som köper Höijens gård utan för Falun 1386. Samma ursprung har också minst två finska presidenter.

Per och Margareta får minst 3 barn födda i Falun på 1660-talet. Det var Gertrud, Göran och Margareta som alla flyttar till Finnbo och bosätter sig där. Där kom de att bo tillsammans med några fäbodbrukare och det blir en blandfäbod med både bofasta och fäbodbrukare.

I slutet av 1600-talet bodde omkring 12 personer i Finnbo och nu finns 7 personer bofasta i byn. Först 1888 blev Finnbo en fullständig del av Bjursås. När storskiftet gick fram i Bjursås på 1820-talet hittar man 12 jordägare samt 3 fäbodbrukare som äger mark inom Finnbo. Några bodde inte i byn utan var bosatt i andra Bjursåsbyar.

Två av fäboddelarna var från Tibble i Leksand och fortfarande finns det jord tillhörig Tibble i Finnbo. Bara en jordägare och en fäboddelägare synes inte ha någon egen gårdsplats. Då hittar man fortfarande ett finskt namn på ett område, nämligen Harankorp och dessutom finns Kampmyren som möjligen skulle kunna ha finsk anknytning.

I utkanten av byn finns också en lappkåta som kan besökas. Victoria Törnqvist ordnar där bland annat poesiaftnar. Den är fint inredd med lite äldre skogsarbetarverktyg på väggarna. Det kanske känns lite främmande att hitta en byggnad som har med samisk kultur att göra i Bjursås. Det har dock funnits samisk befolkning i hela Dalarna och flera var anställda av socknarna att utföra olika tjänster som var ”förbjudna” för vanliga svenskar. Det var bland annat slakt av hästar som en vanlig kristen inte fick eller kunde göra.

Även i Bjursås bodde det samer som också hade tama renar. En lappväg går över Rogsjön mot Falun och finns med på 1700-tals kartor och en holme i Rogsjön heter Lappholmen.

I Sörskog finns också Lappmyren. Kanhända att det har funnits lappar eller samer redan under medeltiden och några av deras visten blev bebyggda senare av finnar.

Möjligen dog många av samerna och deras renar under de svåra nödåren på slutet av 1500-talet.

Samtidigt kommer många finnar och de kan ha använt deras gamla visten att bygga sina torp på. Samerna är svåra att följa genom att de vandrar omkring och flyttar mycket och är därför inte antecknade i husförhörslängderna. De kan ibland hittas när de gifter sig, döper barn och begravs. För att följa en familjs utveckling kan man få leta i många socknars kyrkböcker och ibland i flera landskap.

Finnbo ligger på drygt 300 meters höjd på en södersluttning liksom många finnbosättningar. Det finns många gamla odlingsrösen som minner om mycket slit och arbete för att odla upp nya marker som gjorde att de kunde överleva. Flera växter som växer i Finnbo berättar om gammal odlingshävd med bland annat nattviol, fjäll-timotej och blåsuga. Man kan också se den nordliga varianten av midsommarblomster med nästan vita blommor.

En variant som är på att vandra söderut. I trädgårdarna syns en del av gamla odlade prydnadsväxter som kan hittas på gamla gårdar såsom brandlilja. Lars Johansson i Finnbo som är en ättling till Gertrud i tolfte generationen har varsamt återskapat en del av gamla odlingar som växt igen. Lars och Victoria har numera får som betar på de gamla odlingsmarkerna

Björn Engström