Dalarna bör bilda egen region för samverkan med andra

Textstorlek:

Under hela mitt arbetsliv från 1960-talet och framåt har jag hört signalerna från statsbyråkraterna i Stockholm om att vi behöver större regioner för att bygga och driva ett solidariskt välfärdssamhälle. Otaliga utredningar – nu senast den s.k. Ansvarsutredningen – och föredrag/artiklar har basunerat ut en idé om Sveriges framtid som i verkligheten bara är en dogm bland centralbyråkrater som inte förmår att styra allt de önskar från sitt elfenbenstorn i storstan!

Jag glömmer aldrig Carl Johan Åbergs artikel i DN för 25 år sedan där han säger att om vi satsar ordentligt på de tre storstadsregionerna kommer hela landet att utvecklas som ringarna på vattnet efter en kastad sten! Detta tycks ha blivit en devis utan hållbara bevis även för en del av de politiskt valda i nuvarande regering och Riksdag.

Frågan har på nytt blivit högaktuell genom att regeringen tillsatt ett par utredare som skall komma med förslag till en ny läns- och landstingsindelning där man kräver etablering av några få stora regioner i hela landet. Som alltid tror ansvarig minister och i detta fall regeringskretsen när de fattade beslutet den andra juli i somras att vi med hjälp av stora regioner och centraliserade beslut får en skjuts på sysselsättning, en ökad ekonomisk tillväxt och lägre sjukvårdskostnader. Hur naiv får en regering egentligen vara?

Sverige har en lång kultur sedan Gustav Vasas centraliseringsbeslut på 1500-talet att främja ett starkt centralstyre. Frankrike och Ryssland gör oss sällskap i denna övertro på centrummaktens påstådda överklokhet. Denna maktidé bygger på att lokala beslutsfattare i kommuner och landsting/regioner antingen inte vet sitt eget bästa eller alternativt genom sin klokhet och stora engagemang hotar statsbyråkratins och toppolitikernas önskade maktmonopol.

I direktiven bakom den nu tillsatta utredargruppen – att tillsätta två personer med uppgift att rita om landets makt- och demokratisystem ter sig absurt för alla demokrater – kan man bl.a. läsa att:

Vi skall få en effektiv samhällsförvaltning

Stabil ekonomi

Bättre demokrati

Minskad klimatpåverkan

En effektivare energiomställning

Och inte minst nya namn på storlänen/storregionerna.

Det lustiga är att denna typ av allmänna diffusa mål nästan alltid finns med i mängder av statliga utredningar utan att vi ser några påtagliga konkreta resultat. I verkligheten vill den centrala statsapparaten ha större makt över landsting och kommuner och det tolkar regeringen som att vi når en högre grad av demokrati. Man blir onekligen rörd av denna omtanke om medborgarnas inflytande över vår framtid.

Om vi studerar de två storregioner som vi redan har i Skåne och Västra Götaland kan vi konstatera att alla kommuner inte ens får ordinarie platser i fullmäktigeförsamlingen. Landsbygden får allt mindre resurser relativt sett och de större städerna nästan alla infrastruktursatsningar. Servicen utanför städerna har påtagligt försämrats med undantag av kollektivtrafiken och sjukvården har centraliserats.

För att påvisa alternativ till denna igångsatta statliga process bör Dalarna så snart som möjligt bilda en egen region som sedan samverkar med andra för att uppnå sina framtidsmål. Att utgå från att storregioner med maktcentra i exempelvis Uppsala eller Örebro skulle gynna Dalarna och speciellt de 13 kommunerna på landsbygden vore att hänge sig åt falska förhoppningar. I en kommande krönika skall jag utveckla alternativen mer konkret.

Ronny Svensson