Kvarnstenar från Malung hade bra kvalitet

Jan Kapla visar stigen med slaggstenshögar på båda sidor. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

​Det gamla kvarnstensbrottet i Östra Utsjö är ett av de mindre kända turistmålen i Dalarna. Den ideella föreningen Quarnstensgrufvans vänner i Malung vill ändra på det och har som syfte att bland annat sprida kunskap om kvarnstenshantverket och visa vilken unik turistattraktion kvarnstensbrottet är.

Annons:

Dalarna är rikt på kulturmiljöer, museer och besöksmål, vilket bidrar till länets turism och ekonomiska utveckling. Det skriver Lars Amréus, riksantikvarie, Riksantikvarieämbetet i en debattartikel i förra veckans Dalabygden. Samtidigt påminner han om att det finns många mindre kända men spännande besöksmål som bär på en outnyttjad potential i marknadsföring av länet.

Han tar som exempel kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, Malung, en arbetsplats som haft stor betydelse för befolkningen i flera hundra år. De tidigaste skrifterna om kvarnstensbrytningen är från 1600-talet men fynd av kvarnstenar i Uppsalatrakten visar att kvarnstenshantverket i Malung kan ha börjat så tidigt som på 700-talet.

Det var någon gång mellan bronsålder och järnålder. Vikingarna begav sig ut på handelsfärder österut, Birka var en viktig handelsplats och koppar började brytas i Falu gruva.

I maj 2011 bildades den ideella föreningen Quarnstensgrufvans vänner i Malung. Jan Kapla som drog igång föreningen Talô Malungsmål och arbetade för att ge ut en bok om Malungsdialekten har varit med i Quarnstensgrufvans vänners styrelse från början.

– Vi fick en förfrågan från Bente Mellquist Danielsson och Jörgen Danielsson om att dra igång en verksamhet kring kvarnstensbrottet som vi insåg var en outnyttjad resurs, berättar Jan.

Bente, som i dag är ordförande, och Jörgen, en av styrelsemedlemmarna, blev intresserade av kvarnstensbrottet när Malungsbon Forsmans Olle för några år sedan kom på besök och berättade entusiastiskt om brottet och kvarnstenshantverket i bygden.

Jörgen filmande honom senare flera gånger i brottet och när han berättade. Jörgen och Bente fortsatte att ta reda på mer och det resulterade så småningom i Leader-projektet Jakten på de försvunna stenarna. De skrev en bok och gjorde en film som handlade om den tusenåriga industrin.

Quarnstensgrufvans vänner bildades för att sprida kunskap om kvarnstenshantverket i Malung och öka intresset och engagemanget i bygden för denna unika turistattraktion.

– Vi har bland annat arrangerat föreläsningar som dragit mycket folk.

Birger Schmitz, professor i geologi berättade om Siljanskratern och hur dinosaurierna dog ut, Dick Harrison föreläste om digerdöden, Per-Arne Skomsö drog storpublik när han pratade om Olof den helige, Herman Lindqvist berättade om Gustav Vasa och så vidare.

Som en underavdelning har de startat Quarnstensgrufvans gille för att utveckla mat- och dryckeskulturen i Malung och ta tillvara lokalt producerade mat.

– Vi har också ett samarbete med exempelvis teatergruppen Tunglä som under ledning av Yvonne Isaksson arrangerar spelet om kvarndrängen Olof. Hembygdsföreningen äger kvarnen där och marken ägs av mobyarnas byalag, berättar Jan.

För att nå ut med information annonserar de i det lokala annonsbladet samt berättar i radion och på hemsidan www,quarnstensgrufvansvanner.se.

Jan förklarar att de utgår de från kvarnstenshantverket och därifrån är det logiskt att komma in på kulturhistoria, industrihistoria, geologi och etnologi med mera.

– Det kan låta trist med kvarnstenar men det handlar ju om kulturens gryning som vi ser det. När människorna började odla i Mesopotamien 5 000 före Kristus fick de mer tid och resurser över till kulturen, som skriv- och bildkonst samt musik. Och för att få gröt och bröd behövdes kvarnstenar för att mala säden till mjöl.

I Östra Utsjö gjordes kvarnstenar av god kvalitet. Den röda sandstensskiffern som stenarna höggs ut ur hade inslag av kvartskorn och slipade sig självt vid användandet, vilket var mycket praktiskt och arbetsbesparande. Det var viktigt för att få mjölet så fint som möjligt.

Här tillverkades både stora stenar till bland annat skvaltkvarnar och mindre till handkvarnar för hemmabruk.

Det tog flera veckor att hugga en kvarnsten för hand. Först skulle kvarnstensämnet tas ur berget. Det gjordes med sten- eller järnkilar, senare med bergkrut. Pickhackan användes för att hacka ut ämnet och det jämnades sedan ut med bredhacka/släthacka.

– När det blev höst och vinter drog man ner till byarna och finhackade stenarna. Men det fanns också hackstugor vid brottet för att ha det bekvämare när det var dåligt väder, berättar Jan.

Att göra mitthålet kunde vara svårt och då fanns alltid en risk att stenen sprack och allt arbete kunde vara förgäves.

I en samlingslokal vid brottet finns några par kvarnstenar som besökare kan prova att dra och känna vilken muskelkraft som krävdes.

– Det var i första hand pigorna som drog stenarna på gårdarna och det var ett tungt arbete att få ihop tillräckligt med mjöl, påminner Jan.

Det finns stolar och bord att sitta vid och äta ur sin picknickkorg och ibland arrangeras evenemang med musikunderhållning bland annat.

Minst 30 000 par kvarnstenar, kanske så många som 50 000, har brutits i brottet genom tiderna. De användes inte bara lokalt utan såldes exempelvis till Mälardalen, mellersta Sverige och till Norge. Fragment av stenar från Malung har till och med hittats så långt söderut som i Lund.

– För länge sen var vattennivån högre så det fanns vattenförbindelse mellan Dalälven och Mälaren, berättar Jan.

Kvarnstensbrottet stängdes på 1880-talet när gjutna kvarnstenar konkurrerade ut hantverket.

– Verksamheten vid kvarnstensbrottet var Malungs första industri och det följdes sedan av bland annat skinnindustrin. Samma handelsvägar användes antagligen då, säger Jan.

Guidade turer kan bokas i mån om tid genom Bente Mellquist Danielsson, men brottet ägs av kommunen och är en öppen verksamhet, vem som vill kan komma spontant.

Gunvor och Per Bygnes kommer från Sørbøvåg i Norge. De har varit vid kvarnstensbrottet i Östra Utsjö flera gånger och tycker det är fantastiskt. De var drivande vid startandet av Norges motsvarighet i Hyllestad. Ett tips de har till föreningen i Malung är att trycka upp vykort över platsen så turisterna kan köpa.

Jan Kapla tycker att spontanmötet med paret vid kvarnstensbrottet var lyckat och han fick parets adress.

– Vi har planerat att åka till Hyllestad på ett studiebesök. De har exempelvis en bra barn- och ungdomsverksamet där, säger han.

Annons: