Man kan faktiskt lära sig att vara snäll

Textstorlek:
Annons:

I Stockholm är man smartast. I Vansbro är man snällast och dummast. Det finns det nu siffror på.

”Nyligen konstaterades att vi i Vansbro har största överskottet bland dalabygdens kommuner. Nu visar en undersökning att vår kommun har lägst genomsnittlig utbildningsnivå också. Vi är alltså rikast och dummast. Därför bjuder vi er på välkomstlunch.” Så hälsade kommunalrådet Dalarnas skolledare välkomna till det flotta hotell ”Flottaren”. Man skulle ha en konferens på temat ”Skolan ska fostra”. Detta var alltså på en tid för trettio år sedan då det var ordning och reda både i skola och kommun. Vansbro hade under Birger Stövlings tid minsann inte ägnat sig åt några ekonomiska äventyrligheter, och därför blivit bäst i ekonomiklassen bland kommunerna.

Ungarna hade väl lärt sig vad de behövde i skolan, framför allt, att vara snälla mot varandra. En viktig kunskap hade ju gått in, nämligen att man måste ha pengar innan man kan ge ut dem. Men man var inte bara rikast och dummast i Vansbro. Man var också mest generös. TV hade dragit igång den första stora insamlingsgalan ”Röda Fjädern” som blev en enorm succé.

Lennart Hyland fick ”Hela Sverige” att leva. Det var olika jippon i alla kommuner. Det blev ett slags SM i givmildhet. Vann gjorde Vansbro. Det var där man skänkte mest pengar per invånare.

Det var nästan som om man i kölvattnet härav blev bäst både på skivor och skidor,och hamnade på Svensktoppen tack vare Björn Skifs och på världstoppen genom Gunde Svahn.

Men kan det finnas ett samband mellan att vara rik, dum och generös? I fallet med Vansbro verkar det ju definitivt föreligga ett tidsmässigt sådant. Men skulle det kunna vara så underbart att det finns ett orsakssammanhang som har snällheten som grund? ”Skolan ska fostra” var temat för skolledarnas konferens . Det var en bra satsning som engagerade skolfolk, elever och föräldrar.

Själv fick jag uppdrag av min gamle rektor Ingvar Norrby att ha samlingar om detta på skolor från Idre till Kungsör. Fokus kom att riktas just på hur man utvecklar sig i ett bra bemötande av varandra. Min rektor som blivit länsinspektör hade fått reda på att jag och en till dalapräst lyckats bra med att förändra konfirmandundervisningen. ”Avskolariserat ” den och lagt tyngdpunkten på konfirmanderna själva. Därvidlag hade kyrkan faktiskt i sin konfirmandverksamhet för en gångs skull gått före och skapat den form som i dag gör det till en av de mest populära ungdomsverksamheterna med 8 000 ungdomar som ledare och assistenter. Tyngdpunkten ligger just på att finna sig själv tillsammans i en grupp. Det är kanske inte så dumt att lära sig vara snäll. Det är detta barnen i skolorna på landsbygden i Dalarna fick lära sig. Detta är kanske inte något man kan sätta betyg på. Därför räknas det inte heller med i den värld där det är viktigare att vara smart.

Men visst är exemplet från Vansbro tänkvärt på många sätt. Det är också detta minne från min egen skoltid. Vi fick ledigt från skolan för att ta upp potatis åt bönderna. En minns jag som var väl beställd, Matses Arvid. Han var också generös med både förplägnad och dagpenning åt oss. En gång anförtrodde han mig skrockande den tillvarons ironi som får bli avslutning på denna krönika:

”Dom säger, att det är dom dummaste bönderna som får de största potatisarna!”

Så frågan är om det är bättre att vara smart än att vara snäll och dum?

Birger Sjungargård

Annons: