Det är kanske dags för ett ”Landsta”

Textstorlek:
Annons:

Hur skildras egentligen landsbygden och av vilka? Är det sättet vi belyser landsbygden på, som i den ryska filmen Leviathan med dystopiska vibbar, eller ser vi en sanning med manipulerade ögon? En av de första skildringarna av landsbygden, som karg och ogästvänlig, skrevs kanske av Bram Stoker 1897, Dracula. Vampyren i sitt slott långt in i Transsylvanien med skräckslagna bönder som grannar. En annan händelse är Maos experiment på den kinesiska landsbygden som tog dubbelt så många som digerdöden på 1300-talet. Nu kanske inte det är de bästa exemplen på adekvata landsbygdsskildringar, men det visar ändå att landsbygden rätt ofta utmålas i svarta färger. Landsbygden verkar vara något som kultur och media plockar fram när en lucka uppstår. När man inte riktigt vet vad man ska göra. Ja just det, nu var det väl ett tag sedan vi gjorde något i obygden.

Först ut var kulturprogrammet Kobra. I två program, faktiskt, skulle landsbygden synas i sömmarna. I sedvanlig stil utgick programledaren Kristofer Lundström från Stockholm. Som en turist begav han sig i bilen norrut. Han pratade med kulturfolk som i stora drag sa att loppet är kört. Jag vet inte hur många sådana här skildringar det finns om landsbygden. Det är som om man inte ville ge en annan bild. Det ska vara ”vardagsdött”, men att man gärna till midsommar kommer lagom lullig med krans på skallen.

Vad hade hänt om Lundström startat i en håla och kört mot staden? Vad kunde det ha gett? Var fanns näringslivet, entreprenörerna, jobbskaparna?

Veckan efter var det dags igen. Nu skulle minsann landsbygden utredas en gång för alla. I en studio i Umeå hade politiker och tyckare samlats i ett After work. Upplägget var samma som hos grannen Kobra: landsbygden är ett sorgebarn som man har svårt att handskas med. Än en gång hade man missat att bjuda in näringslivet. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht samtalade med förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson om landsbygdens framtid. Tyvärr skyllde den ene på den andre och lite konstruktivism kom fram. Staten har en roll som samhällsstabilisator och arbetsgivare, men kan inte mäta sig med det privata näringslivet som står för flest innovationer och jobb. Att i det sammanhanget inte rikta kraft på små och medelstora företag samt låta dem komma till tals, är som att dra ur sladden i en lampa och undra varför det inte lyser.

När näringslivet bevakas tycks det mest handla om nedläggning och höga chefers löner. Det är mer dramatik i det än om ett litet företag investerar och anställer. Både Kobra, debatt landsbygden och vissa storstadsskribenter går ofta in med samma perspektiv, staden som måttstock. Men där missar man en del. För när det gäller utveckling, som bygger på varor och tjänsters efterfrågan, finns inga färdiga mallar som politiker kan trolla med.

Utveckling är varje individs vilja att göra något gott i samhället. Denna efterfråga fungerar lika bra på landet som i staden. Men det bör synkas, vågskålarna bör ligga i jämnhöjd med varandra. Kanske är det dags att skrota land och stad och istället skapa ett ”Landsta”, som ser helheten.

Kanska kan den nya istiden, som brittiska forskare spanat på, få oss att tänka om. För tänka om det måste vi.

Annons: