Landshövdingsämbetet har tappat masken som hövding

Textstorlek:

Nej, nej och åter nej. Man skulle nu kunna tro att det är vädret jag ojar mig över. Men icke sa Nicke. En sådan obetydlig sak åtgärdas bäst med en resa till ”Mallis” eller helt sonika vänta på att moln och annat stabiliseras och blir varmare.

Betydligt värre är alla dessa val man som medborgare översköljs med och som man har lite insyn i. Skattemedel som skjutsas hit eller dit, och mest tycks försvinna i svarta hål. December-överenskommelser som istället för att stärka landet gjort det skört och instabilt i en värld som tycks styras av kändisar och PR. Det mina knappt hörbara nej, likt sireners klippors rop, nu vill uttrycka, är valet av länets nya landshövding.

Jag är kluven inför denna 1600-talsuppfinning, då avkrokar som Dalarna kanske behövde slikt mentorskap. Sveriges riksbank hette nämligen Falu gruva i rikets jakt på krig och ära. Klart att staten måste ha en gubbe på plats. Hur hade det annars gått? Hövdingarna blev folkets osynliga fixare, som bland annat bidrog till start och mål för häxprocesserna.

Detta konfliktförfarande, som före reformationen sköttes av folk i allmänhet (det pratas mer efter ett möte) har vi fogdar och landshövdingar att tacka för. Staten ville näm-ligen vara med i tisslet och tasslet, typ USA:s avlyssningar av Tyskland och Frankrike via Sverige. På 90-talet, då Gunnar Björk var landshövding, skrev jag att utmärkelsen hade gjort sitt. Och när man nu ser vem som den 1 september ska gå till jobbet som länets boss, stärks den bilden ytterligare. För det är ingen fackpamp med fallskärm som snart ska gå i pension som kommer att lyfta Dalarna in i framtiden.

Nu säger kanske vän av ordning att det inte är landshövdingens gebit. En landshövding ska inte knäcka idéer eller visa några speciella entreprenörsfärdigheter, utan ska kort och gott vara chef för länsstyrelsen, klippa band och hålla de kunglige på gott humör vid årets älgjakt. Må så vara, men tänk om vi skulle ha fått en näringslivskraftig entreprenör, vad skulle inte han eller hon ha kunnat åstadkomma för att just lyfta länet med allt som behöver göras med järnvägar, kommunikation, jobb, uppfinningar, bostäder, inflyttning med mera. En äkta hövding som kunde samla oss till gemensamma värden för lag och ordning, flit och duglighet, vilja och förnuft, styrka och mod, och gjuta nytt liv i det mesta som håller på att fallera. En hövding som kunde städa upp i landstingsdjungeln, fixa den bästa sjukvården, bästa vägarna, järnvägar, bostäder och jobb. En hövding man skulle vallfärda till för att få trycka dennes hand.

Kommunals tidigare fackordförande Ylva Thörn från Stockholm har en svår uppgift framför sig. Därför har landshövdings-ämbetet spelat ut sin roll.

Till DT 26 juni säger hon om den tidigare fallskärmen:

Det kan inte jag uttala mig om, utan det tycker jag befolkningen får uttala sig om. Så svarar makt-elit långt från entreprenörskap och människor.

Nu har jag uttalat mig. Ylva, du borde istället ha sökt tjänst på Landstinget Dalarna som undersköterska. Där hade du gjort mer nytta än att nu förlänga länets dödsryckning.