Tänk om det fanns en bensinstation för andlig påfyllning

Textstorlek:
Annons:

 

Du kan väl skriva någon krönika på temat ”Tankar inför helgen” som du gjorde tidigare för tidningen. Folk har frågat efter det. Jag fick nästan en glädjechock när redaktionschefen Mats Lindström sade det. Det är snart 50 år sedan som jag först fick frågan om jag ville skriva någon betraktelse. För en dalatidning. Då var det noga, att det hette just ”betraktelse”. Oftast var det så, att någon präst lämnade in en predikan av traditionellt slag. I en dalatidning hade prosten Christian Duhne på ett fint sätt skött denna uppgift under många år. Men så hade han med ålderns rätt bett att få slippa, så nu vände sig redaktören till mig. Jag sade ifrån att det inte skulle vara någon traditionell from betraktelse riktad till en speciell grupp, utan något som alla skulle kunna ta till sig något av. Därför ville jag ha rubriken ”Tankar inför helgen”. Det blev mitt eget signum, som har stått sig under alla dessa år. Det har blivit mer än 2 000 olika sådana under åren. De har fått en läsekrets över hela landet, från Ystads Allehanda till Haparandabladet, ja till och med i Året Runt och på Taltidning för synskadade.

Tidningsredaktörer är ju ett särskilt släkte, och en hade ett säreget skäl för att ha mig med i sin tidning: ”Man kan ju inte nog underskatta sina läsare. En ringde och klagade på horoskopet. En annan påstod att dina tankar var det enda intellektuellt redbara i tidningen”.

På en fjällanläggning klippte kommandoran ur ”Tankarna” och klistrade upp dem på köks-luckor och kylskåp. Så där hamnade man riktigt i smöret. En morgon ringde det en person och småskrattade med ett utropstecken:

Hej! Det är ”Hallelujatanten”, som ringer. Ja, ungarna kallar mig så. Vi skrattar här, för maken läste fel på det du skrev i tidningen. Jo, det var allt en riktig uppmaning, så som bensinpriset går upp. Maken hade på allvar trott att betraktelsen var någon sorts reklam för bensinbolaget. Att man skulle passa på att tanka inför helgen innan bensinpriserna gick upp ännu mera.

Jag skrattade gott när jag tänkte på kvinnans berättelse, när jag var på väg till ett hembesök.

Då lade bilen bara av. Det hjälpte inte att vänliga människor hjälpte mig att försöka knuffa igång den ned för Kunebacken ner mot Hönsan. Den ville bara inte starta. Hondan var inte på humör. Och inte jag heller. Då kom jag på det. Och jag kunde inte låta bli att skratta. Bensinen var slut.

Jaså, soppatorsk, sa dom och skrattade med mig. Mer än gärna fick jag låna en reservdunk.

Andras förargliga olyckor har ofta uppiggande effekter. Snacka om: ”Tanka inför helgen”.

Kyrkan skulle vara som en bensinstation, där vi får tanka upp, så att vi orkar vidare på livsfärden. Inga dåliga tankar.

Många av oss har nog kört på reserven länge nog. Plötslig blir det bara stopp. Kanske har vi förtvivlat trott att vi var färdiga för skrotning. När vi i själva verket bara kört tomt på livsreserven. Andlig soppatorsk.

 

Birger Sjungargård

Annons: