Ingen fest när svält hotade

Faktauppgifter i texten kommer bland annat från Dödbok Älvdalen 1773 ur ArkivDigital. Foto: Björn Engström
Textstorlek:

​Svält och hunger var en vanlig dödsorsak bland flera av Sofia Hellqvists släktingar. Som en orsak av svält uppkommer också häxprocesserna i Älvdalen.

Annons:

Genom olämplig föda och svält uppstod många fantasier bland de hungriga barnen som ledde till dödsdomar för häxeri särskilt hos kvinnor i deras närhet.

Älvdalen har ett besvärligt klimat som lett till täta nödår. Odling av säd för att baka bröd av, har haft stora svårigheter och många gånger har det frusit innan säden hunnit mogna. En gröda som odlades flitigt var flyghavre, som tålde frosten mycket bättre än den riktiga havren. Bark var ständigt en ingrediens i brödet, och frågan var mest om det fanns något att blanda barken med. Boskapsskötsel var därför viktig och slåtter för att ge djuren mat var mycket viktig.

Mossa och lavar togs tillvara som djurfoder som hämtades hem under vintern. Även det myrhö som togs tillvara långt hemifrån fraktades hem under vintern. Det gällde att få djuren att överleva vintern så de kunde ge mjölk och kött samt ull och skinn. För att utöka foderfångsten blev fäbodarna mycket viktigt och man kunde tvingas gå långa vägar till sina fäbodar.

För att öka inkomsterna gjordes arbetsvandringar till olika orter för att kunna försörja familjen. Många vandringar har skett till Ångermanland, Jämtland, Västmanland och många andra ställen i Mellansverige. Där stannade familjen eller delar av familjen ofta en period av något årtionde. Nästan alltid kom de dock tillbaks hem till Älvdalen och märkligt är det sällan det skedde något ingifte från andra orter.

Däremot kan barnen och mannen bli begravda på olika orter på väg bort eller hem. De verkar ha haft god kontakt med hemorten eftersom det ofta står i Älvdalens kyrkböcker var delar av familjen har dött och blivit begravda. Genom sin vandring till andra orter bedrevs också en omfattande handel, med produkter som gjordes i bygderna.

När man tittar i Älvdalens dödböcker finner man ofta att de dött av hunger eller klenhet och svullnad. Många har därför tydligen svultit ihjäl. Det gäller flera av Sofia Hellqvist förfäder. Dels var det under 1650-talet då många svalt ihjäl. Samtidigt uppkommer anklagelser om trolldom. Man kan lätt förstå att när barnen inte fick tillräckligt med mat, kunde de se både det ena och det andra av ren klenhet.

Det finns också berättelser att man använde missneroten som man torkade och malde för att göra bröd av. Roten är stärkelserik, men även giftig och uppgifter finns att den kan ge upphov av hallucinationer.

Dessutom var svampen mjöldryga en vanlig parasit på säden som också är ordentligt giftig. Både genom att man åt de giftiga missneroten och mjöldrygan, när man var mycket svag och klen kunde fantasier uppkomma. Hos barnen uppkom det lätt fantasier som blandats ihop med många okända väsen. Väsen som föräldrarna använde för att skrämma barnen från farliga miljöer som sjön och brunnen.

Allt detta satte fantasin i rörelse hos barnen och många särskilt oskyldiga kvinnor blev anklagade för trolldom och några blev också dödade och brända på bål. I särskilt Älvdalen uppkommer trolldomsanklagelser tidigt och är kanske naturligt när så många drabbades av hunger och svält.

På 1690-talet var det också nödår och då erbjöds att odla upp marker i svenska Pommern.

Då var det också en fredsperiod så de kunde lättare åka över Östersjön, där de erbjöds odlingsmark. Många från olika dalasocknar flyttade till Pommern och även från Älvdalen. En vandring startade den första maj 1690. Från Svärdsjö gav sig då ett 30-tal iväg och de flesta av dem dog under resan eller strax därefter. Däremot återvänder 4 personer åter till sina fäderneorter i Svärdsjö några år senare, varav två små barn som blivit föräldralösa.

Björn Engström


Annons: