”Sitta och tjura…”

Textstorlek:

Citat ur Dagens Nyheters ledare den 22 maj:

”Så länge Löfvens bild av samarbete är att andra partier ska hjälpa honom att driva S-politik kommer ’Samarbetsregeringen’ att fortsätta ha svårigheter att leva upp till vad den kallar sig.”

Såja. Då var allt av värde redan framfört i den här ledarkommentaren. Ni som har mycket annat att göra just i dag kan lika gärna sluta läsa nu.

Men för er som envisas med att fortsätta kan det kanske vara värt att nämna något om bakgrunden. Enkelt uttryckt handlar den om att Stefan Löfven (S) börjat skylla på oppositionen (!) för att det går så uselt för hans rödgröna regering.

Oppositionen har nämligen vid inte mindre än 42 tillfällen hittills i år fått majoritet i riksdagens kammare för beslut som går direkt emot regeringen i olika sakfrågor, så kallade tillkännagivanden.

Besluten har handlat om att exempelvis uppmana rege-ringen till att fortsätta utreda en privatiserad arbetsförmedling, behålla tidsgränserna i sjukförsäkringen, fortsätta den selektiva vargjakten, mjuka upp bullerreglerna och stå fast vid det finanspolitiska överskottsmålet.

Och det är alltså det som Löfven med sin något tillyxade vokalubär kommenterat med orden:

”Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten.”

Vad statsministern då inte verkar ha förstått är att oppositionen aldrig kan förväntas göra annat än att rösta på sina egna förslag i riksdagen, och att det faktiskt är regeringens ansvar – huvudsakligen – att ta initiativ till bredare parti-politiska överenskommelser.

Det finns exempel på statsråd i Löfvens regering som har lyckats med det. Peter Hultqvist (S) fick till en hyggligt bred uppgörelse i försvarsfrågan tidigare i vår och Per Bolund (MP) lyckades samla hela alliansen att ställa sig bakom en kommande lag om krav på amortering av bolån.

Den som sitter i hörnet och gnäller verkar i stället vara den som sade det, alltså Löfven själv.

Samtidigt vänder väljarna just nu ryggen åt statsministerns parti. Opinionsstödet är nere på nära nog Juholt-nivå, och från gamla sossestatsråd mullras det om att Löfven inte fyller ut regeringschefskostymen. Till på köpet har han, den gamle fackföreningsmannen, blivit påkommen med att privat ha anlitat en byggfirma utan kollektivavtal.

Men till hösten, tröstar sig Löfven, då ska regeringen få igenom sin budget och den egna politiken ska äntligen bli förverkligad. Fast i själva verket kanske det är då som det stora raset kommer – i spåren av höjd bensinskatt, bantade rotavdrag och andra löftessvek…