Lägg ner Säter omedelbart

Textstorlek:
Annons:

Det var innebörden i Göran Engströms krav på Landstinget. Orsaken var att rättspsyk i Säter i samband med ”Quick-ärendet” gav ”Bad Will” åt Dalarna och dessutom var en ekonomisk belastning. Det var då jag förstod att Göran måste vara väldigt upprörd. För att faktum är ju, att just rättspsyk i Säter, tack vare att andra Landsting betalade för ”sina” patienter, brukade ge ungefär 10 miljoner i vinst varje år. Det vägde nästan precis upp förlusterna i Mora, så att lasarettet där kunde vara kvar. Det här visste naturligtvis Göran om. Han satt ju själv med i dalastyret som ansvarstagande koalitionspartner ett tag, där Bärkebygdens stämma imponerade med sitt balanserade lugn.

Jag undrar om Göran själv fattade vilken ny faktor han förde in i debatten kring Thomas Quick, nämligen Landstinget Dalarnas ansvar för det som Göran, med rätta, anser vara en skandal. Den aspekten har ingen tagit upp, och den kommer förmodligen ingen att ta upp heller. Den politiskt tillsatta utredning man, med visande av dådkraft tillsatte, kommer naturligtvis inte fram till något politiskt sett icke önskvärt resultat. Men det yttersta ansvaret, även när det gäller eventuella ekonomiska krav, ligger naturligtvis i det här fallet på Landstinget Dalarna, där Göran Engström själv ingår. Det kanske är dags att återinrätta Landstinget Dalarnas Etiska råd, som man lade ned samtidigt som Quick-skandalen började avslöjas. Det ska bli spännande att se om Göran hinner bli först med att motionera om detta.

Psykiatrin behandlades länge i Landstinget som en skamlig sjukdom, och jag kände mig tämligen ensam i detta forum att ta upp sådana frågor, under de decennier jag var förtroendevald där. Men jag fick igenom en motion om att inrätta ett nationellt forskningscentrum inom detta område under Karolinska, men förlagt till Säter. Allt behöver inte hamna i Stockholm eller Uppsala. Det tycker nog Göran Engström egentligen också fast han säger tvärtom. Det finns en aspekt på det som hänt, som borde föranleda landstingspolitikerna i Dalarna att just nu kräva en utbyggnad av detta forskningscentrum, nämligen att det ju visar på vikten av att ett politiskt ansvar kan balansera medicinsk experimentlusta, som i detta fall uppenbarligen misslyckats. Däri ligger ett politiskt ansvarstagande. Det är också ett faktum att det i Säter finns personal på golvet som har en ovärderlig kunskap och erfarenhet, som man aldrig kan läsa sig till. Det tar decennier, ja jag skulle nästan kunna säga generationer, att bygga upp en sådan hantverksskicklighet. Det hade kanske varit befogat i detta fall att lyssna mer på den kategorin.

Det handlar om bemötandefrågor. Det är i bemötandet som våra värderingar tydliggörs. Vård och omsorg är det område, där det ligger ett politiskt ansvar för att detta skall komma fram i praktiken.

Därvidlag skulle jag vilja lyfta fram många av dem som arbetar inom psykvården som goda exempel.

Det är ett område där vi i Dalarna har en unik personalresurs i Säter. Quickskandalen är inte deras fel. Det är inte dom som ska straffas med nedläggning.

Själv har jag som sjukhuspräst haft som grundprincip att vara ”aktivt ointresserad av vården”. Denna inställning grundlade den präst som både döpt, konfirmerat och varit med och prästvigt mig; Folke Dalborg. Som kyrkoherde i Säter hade han ju också sjukhuset som sitt ansvarsområde. En gång så lyckades en patient fullkomligt övertyga honom om att hon var utsatt för en komplott. Folke rördes av detta öde och tog av medkänsla och välvilja upp det med den medicinska ledningen. Han tjatade, så att överläkaren till sist tröttnade och sade: Du får ta hem henne till prästgården då på fjorton dar. Det var då hennes andra sjuka sidor visade sig. Det blev kaos och hon fick ju snabb komma åter till vården, där en sköterska med sitt danska smil fick ta emot. Folke sade efteråt till mig: Det fick mig att bestämma mig för att aldrig ha någon åsikt om vården. Den inställningen ärvde jag och tillämpade. Som sjukhuspräst är jag aktivt ointresserad av vården. Jag vill inte ha några informationer om diagnoser eller dylikt. När jag möter en patient så är det ett möte, människa mot människa. Detta har givit mig en stor ödmjukhet och tacksamhet.

Annons: