Sparbankerna styrs av kommersiell gigant

Textstorlek:
Annons:

 

I början av februari fanns en notis i en dalatidning (DD 9.2) om att Södra Dalarnas Sparbank med huvudkontor i Hedemora inte får öppna en bankfilial i Avesta. Anledningen sägs av bankchefen Mirja Herrdin vara att Swedbank inte tillåter en sådan etablering. Vän av ordning och åtskilliga sparbanksälskare frågar sig om det är Swedbank som avgör var sparbankerna får finnas? Svaret är sensationellt – ja det stämmer. Hur har det blivit möjligt att en aggressiv storbank som styrs av giriga ledare kan avgöra var svenska folket får ha sina kära sparbanker?

Historien är i korthet denna. När bank- och finanskrisen i början av 1990-talet var som intensivast höll Sparbanken Väst i Göteborg och Första Sparbanken i Stockholm på att gå omkull. Orsakerna var främst att de två lokala sparbankerna spekulerat ohämmat på fastighetsmarknaden med obefintliga eller tvivelaktiga säkerheter. Sparbankernas signum hade alltid dessförinnan varit att enbart ta låga risker vid sin lokala kreditgivning (att styras av den s.k. kyrktornsprincipen) för att inte riskera insättarnas och småspararnas pengar

Då kom några ljushuvuden och självutnämnda maktpåvar på – efter att ha skrämt upp hela sparbanksrörelsen om konsekvenserna av om dessa två sparbanker tilläts krascha – att om man lade ner den framgångsrika Sparbankernas Bank, raderade ut elva stycken Länssparbanker och omvandlade dem till stiftelser med kapitalet i den nya affärsbanken, som kallades Sparbanken Sverige, skulle sparbanksrörelsen i hela landet gå segrande ur krisen.

Detta scenario accepterade den tidigare genuina rörelsen utan att se alla ingredienser och långsiktiga konsekvenser. Man reagerade inte ens när den nya ”sparbanken” tog över sparbankseken, som gör att folk ännu idag tror att den superkommersiella affärsbanken Swedbank är en sparbank. Sedan gick det som det gick. Sparbanken Sverige, som framställdes som en ny Sparbankernas Bank (som tidigare var de många lokala sparbankernas kompetenscentrum och samordningsorgan), blev i stället en aggressiv och högrisktagande fjärde affärsbank vid sidan om SHB, SEB och Nordea.

Man slukade på vägen från Sparbanken Sverige till Swedbank den landsbygdsbaserade Föreningsbanken och kallade sig en period Föreningssparbanken. Den nya storbankens härjningar i Baltikum (och Ukraina) är välkända och där lider många bönder, småföretagsägare och hushåll ännu idag av den väldiga kreditexpansionen för några år sedan och Swedbanks hårda åtstramningar när banken sedermera tog tillbaka en del förluster.

Sedan början av 1990-talet har de lokala sparbankerna ett intimt – enligt min mening osunt – samarbete med Swedbank om IT-system, kreditgivning och försäljning av diverse finansiella produkter.

Detta förhållande använder Swedbank för att styra de lokala sparbankernas policy och etablering över landet – tvärtemot svensk konkurrenslagstiftning. Så länge Swedbank tycker att Avestakontoret är lönsamt får inte Södra Dalarnas Sparbank komma in med ett lokalkontor. Swedbank vill att lokala sparbanker skall finnas kvar där invånarantalet krymper medan storbanken själv vill slippa konkurrens där kunderna blir fler.

Hur kan huvudmännen i Södra Dalarnas Sparbank godta detta år efter år? Är självkänslan och tron på framtiden helt borta?

Ronny Svensson

Annons: