En krönikör kan både räkna fel och rätt – på samma gång

Textstorlek:
Annons:

”Jag kanske inte är rätte mannen, men jag känner att stämningen kräver”, att den bildningstörstande allmänheten får sin berättigade undran förklarat, efter den turbulens som olika krönikörer skapat under senare tid. I detta spörsmål vänder vi oss som alltid med förtroende till Nordisk Familjeboks berömda andraupplaga, ”Ugglan”, efter den uggla i guldtryck som pryder dess röda praktband. Däri  förklaras begreppet ”Krönikör” som en ”tidningsman som författar ”krönikan”. Begreppet ”Krönika” har något tidigare i samma spalt förklarats kunna vara: en i lekande och uddig stil avfattad tidningsartikel, vilken rör sig om dagens händelser.

Det finns då i historien några krönikörer som sticker ut. Den mest kände torde vara den unge sportjournalist som Samuel L Clemens, även känd under pseudonymen Mark Twain. Tidningens ordinarie kulturrecensent hade blivit hastigt sjuk. Det fanns ingen annan att sända än den unge sportjournalisten. Denne, som aldrig sett en teaterscen förut, skrev alltså om ”Hamlet”  i tron att det rörde sig om en idrottsmatch. Den var inget vidare, men ett av namnen i laguppställningen gjorde man kanske klokt i att lägga på minnet: ”SHAKESPEARE”.

I Sverige har vi en recensent som blev berömd därför att han dömde ut ett förband till Jerry Williams så totalt vid ett uppträdande i Karlstad. Grabbarna i det bandet borde lägga av. Musikaliskt skulle de inte ha någon framtid. Gruppens namn kunde man lika gärna glömma direkt. Reportern har sedan hela sitt liv fått bära på kändisskapet som ”Han som dömde ut The Beatles”.

Men en krönika ska ju enligt definitionen röra sig om aktuella händelser. Jag säger bara: Sefan Lövén. Hur mången ”tidningsman” har inte förklarat honom utslagen ur den politiska rinken?

Det påminner om det klassiska boxningsmötet då Jack Dempsey bokstavligen blev utslagen  genom repen och hamnade på tidningsbordet. Därifrån knuffades han tillbaks in i ringen igen. Då först började domaren räkna. Dempsey lyckades kravla sig upp före tio och vann.

Så gick det ju för Stefan Löfvén också. För värsta råsopen i matchen mot honom svarade dock en veteran, Aftonbladets politiska orakel Lena Mellin. Hennes krönika är grandiost upplagd. Bilderna är perfekt arrangerade. Lena som står inne i ringen med armarna i kors, väntande på uträkningen. Stefan Löfvén med sänkt huvud liksom fallande ut mellan repen. Politik med Lena Melin står det med största stilen, så som titelhållare och segrare i boxningsrinkar brukar presenteras.

Rubriken lyder: ”Nyvalsbluffen synades – nu får Löfvén stå sitt kast”. ”Det finns inget roligare än politiskt skvaller.” Så inleder Lena sin krönika. ”Jag brukar verkligen inte vidarebefordra politiskt skvaller men den här teorin är så kul att det inte går att låta bli. I korthet bygger den skvallrade teorin på att Stefan Löfvén agerade som den fackföreningsbas han varit under många år, när han berättade att han tänker utlysa nyval. Och inte som en politiker.”  ”Nyvalsbeskedet skulle fungera som ett strejkhot och tvinga exempelvis Folkpartiet och Centern att göra upp med regeringen.” Så kommer då dråpslaget: ”Men i politikens värld går det inte till så. Där finns ingen motpart som man är tvungen att bli överens med. De partier som en regering kan vilja göra upp med kan helt enkelt resa sig och gå med orden ”det här får du klara upp själv”.

”Nyvalsbluffen synades –  Nu får Löfvén stå sitt kast.” Det får nog Lena Mellin också göra, att det finns en del att förklara, för den som förklarar, att ”i politikens värld går det inte till så”, som det faktiskt gjorde. För det var ju just så det gick till. Lena Mellin har redan blivit lika ryktbar för sin uträkning av Löfvén som krönikören som räknade ut The Beatles och mannen som förklarade att Hamlet inte var någon vidare idrottsmatch. I hennes krönika hänvisas hågade mejslare att höra av sig. Jag brukar heller inte vidarebefordra skvaller. Men någon lär ha erbjudit sig att ta över hennes syssla med orden: Förlåt att jag stör men Aftonbladet bör nog byta krönikör. Hån, spott och spe kanske väntar Lena Mellin. Dock icke från mig. För även hon måste ju ha rätt att tycka fel. Hon har faktiskt skött sitt skrivarjobb. Man behöver inte tveka om vad hon vill säga, och vem hon vill åt. Det är inte skrivet tvekande och luddigt, utan ” lekande och uddigt”, och rör sig definitivt om ”dagens händelser”. Just precis så som vår kära vän ”Ugglan” velat definiera vad en krönikör gör.

 

Birger Sjungargård

Annons: