Inget extra val

Textstorlek:
Annons:

Långt innan riksdagen röstade ned den rödgröna regeringens budget gick centerledaren Annie Lööf ut med budet om att det borde införas nya regler för att stärka minoritetsregeringars möjligheter att regera. Detta upprepades av de fyra alliansledarna tillsammans inför statsministern Stefan Löfvens ögon kvällen före budgetomröstningen i kammaren. Och det uppepades ytterligare en gång av samma allianskvartett i en debattartikel i Dagens Nyheter en vecka senare.

Men Löfven var inte det minsta intresserad då. Hals-starrigt höll han fast vid sitt enda spår: att Centerpartiet eller Folkpartiet skulle hoppa av alliansen, riskera ut-plåning i nästa val – och därmed tillförsäkra socialdemokratin evärdligt maktinnehav.

När han inte fick som han ville klippte han till med ett nyvalshot. Det var inte populärt någonstans, utom möjligen inne i Löfvens eget huvud. Och inte skulle det lösa några av de problem som hade uppstått i och med budgetnederlaget. Tvärtom hotade det redan onda att bli värre. Detta tyckte fackliga företrädare, näringslivsfolk och partifolk i båda blocken. Detta visade också opinionsmätningarna.

Så drygt en vecka före jul kom samtal igång på bred front, fast utan partiledarnas medverkan. Och direkt efter jul kom uppgörelsen som gjorde det möjligt att avblåsa hotet om extraval:

1. Båda blocken lovar att släppa fram den statsministerkandidat vars block är störst. (Det har Löfven inte velat göra förut.)

2. En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget – även till priset av att oppositionspartier nödgas lägga ned sina röster i kammaren.

3. Utbrytningar ur budgeten av det slag som de rödgröna tillsammans med Sverigedemokraterna gjorde när alliansen regerade ska inte längre förekomma.

4. Samarbeten över blockgränsen ska fortsätta när det gäller försvaret, energin och pensionerna.

Men den 20 december höll Stefan Löfven på att sabba alltihopa när han i sitt jultal i Gamla stan beskyllde alliansen för att inte vilja förhandla trots att förhandlingarna då pågick för fullt bara 200 meter bort. En riktig råbluff, alltså. Näringsministern Mikael Damberg fick, enligt uppgift, rycka in och rädda situationen.

Många vill nu hävda att överenskommelsen enbart är till för att neutralisera Sverigedemokraterna. Men snarare ligger problemet i det stora och sannolikt växande antalet riksdagspartier. Detta måste beslutsapparaten kunna hantera. Och det är hur som helst inte demokratiskt att ett 13-procentsparti som SD ska kunna hålla de övriga 87 procenten som gisslan i kammaren.

SD:s utlovade misstroendevotum mot Stefan Löfven skulle dock ha fog för sig om det bara handlade om Löfven personligen, eftersom han inte på långt när visat sig vara vuxen sin stora uppgift. Men statsministern kommer ändå att klara sig. Omröstningen handlar ju om så mycket mer än bara Löfven, nämligen om Sverige.

Annons: