Det sjunger på ett särskilt sätt om dalmålet

Textstorlek:

 

Det var i vår ungdoms fagraste vår. Vi hade tenterat av en delkurs i ämnet exegetik, Palestinensisk Hembygdskunskap, kallades den nedlåtande av somliga, bl a av min kompis som talade om socialetik som all teologisk kunskaps källa. Vi var på väg till Stockholm i hans skrangliga bil. Plötsligt lade kärran bara av. ”Volvo jag rullar” hade förändrats till ”Volvitur jag rullas” I detta specifika fall in på en mack vid Ulriksdal. Där blev den tidigare så karske föraren direkt bara barskt avvisad. Därför skickades jag ut.

Mackägaren tittade inte ens upp ur smörjgropen. Det var kalla handen.  Jag var på väg tillbaka då han ropade: Du är från Dalarna, va? Jag tyckte jag hörde det på dialekten.

Då gick det bra. Inte bara att få låna de verktyg som behövdes, utan att få all tänkbar hjälp. Det har sina fördelar att ha anknytning till dalabygden. Automobilen kunde leva upp till sitt stolta namn Volvo Jag rullar…

I vår kungliga huvudstad känner man igen dem som kommer från Dalarna på talet. Det var likartat i en annan kunglig huvudstad för tvåtusen år sedan. I det bibliska Jerusalem kände man igen Jesus och hans lärjungar på deras dialekter. Den palestinensiska motsvarigheten till dalmålet. De kom också från ett landskap som låg något tiotal mil norrut, Gallileen. Deras Siljan hette Genesarets sjö och deras dalälv var floden Jordan. Denna parallellitet finns för övrigt anförd i ett särskilt yttrande till Vattendomstolen av prosten Sam Gabrielsson i Rättvik. ”Frågan om sänkning av Siljans vattennivå lades på is”, lär han själv stolt ha konstaterat, och nynnat: ”Gud vår lösta tunga, dig sitt offer bär.”

Det låg alltså en särskild klang över dialekten hos Jesus och hans lärjungar. På samma sätt som det sjunger om dalmålet. Det går inte att förneka. Även om Petrus försökte göra det, beträffande sitt idiom. Men finns det en andlig parallell också? Det är ett faktum att det är två personer från dalaprovinsen, Svedberg och Wallin som skapat och gett namn åt de psalmböcker som officiellt använts i Svenska kyrkan från1695 till 1937. Det sjunger på ett särskilt sätt om dalmålet. Tänk er slutrepliken i Himlaspelet, Du Gud, jag är hemma, framförd på överlägsen stockholmsdialekt. Det vore ju som en illustration till begreppet blasfemi i radioprogrammet Språket.

Som ”Återvinningspräst” så har jag detta år varit med på fler begravningar än tillförne. Där är det också dalatoner som dominerar, som standardstycken. Oskar Lindbergs arrangemang av ”Gammal fäbodpsalm från Älvdalen” är en klassiker som förmodligen har en tätplats. Men Per Erik Moreus från Orsa med ”Koppången” gör honom rangen stridig. Björn Skifs från Vansbro är också ofta önskad med sången ”Håll mitt hjärta”. Mando Diao från Borlänge har bidragit till att Gustaf Fröding fått en renässans med sin ”Ströftåg i hembygden”. Likaså har Dan Andersson en given plats i detta sammanhang med ”Jag ska gå genom tysta skyar”.

En avundsjuk prästkollega från ett annat håll i landet brukade säga, att vi dalapräster fått en oförtjänt favör av trovärdighet genom dialekten. Det är nog sant, men det innebär också att vi alltid blir tvungna att lägga på några kol extra för att försöka leva upp till förväntningarna. Det slår mig, att jag faktiskt aldrig har hört någon dålig predikan av någon dalapräst. Den har alltid åtminstone låtit trovärdig. Är det dalmålet som förlett mig? Ja, kanske det. För visst sjunger det om dalmålet. Och kanske är detta mål särskilt lämpat för ett andligt budskap. Tänk på Karlfeldts dikt om Jungfru Maria. Är det någon som kan lyssna på den utan att bli gripen av den enkla, lilla kullan? Själv rör den mig så jag får tårar, sån karl jag är. Det sjöng om det gallileiska tungomålet på samma sätt som det sjunger om dalmålet. Det finns också en särskild anledning just i år ta upp detta tema. För vi firar i år 350-årsjubileum av Dalvisan. Den visa som börjar ”Om sommaren sköna” blev enligt egen uppgift upptecknad och sjungen en midsommardag 1664 i Mora prästgård. Den visan har otaliga verser som alla slutar med en dalabön som omkväde:

”Gud glädje och styrke de män som där bo. Vid älvom, på berg och i dalom.”

Med varmt sjungande hälsning till er alla i dalabygden önskar jag er.

Birger Sjungargård