Vi kan alla tillsammans göra mycket för vårt land

Textstorlek:
Annons:

 

”Hela Sverige ska leva”. Parollen är så välkänd. Budskapet så självklart. För oss som lever på landsbygden är det lätt att se kapaciteterna: Naturresurserna som i sina kretslopp ständigt förnyas och påtagligt bidrar till mänsklighetens försörjning. Skönheten i landskapen som ger andrum åt jäktade storstadssjälar och luft under vingarna till den besöksnäring som just Dalarna har utvecklat i mer än hundra år. Det rika kulturlivet – det stora i det synes lilla – när en ensemble ur DalaSinfoniettan eller Dalateatern gästspelar i bygdegården och får våra ögon att tåras av rörelse.

Ändå är det allt fler som – med allvar – frågar hur: Hur ska det gå till när hela Sverige ska leva? Om det funnes enkla svar, skulle inte merparten av Dalarnas kommuner brottas med sina befolkningstal. Då skulle inte storstäderna explodera i bostadsbyggande. Då skulle det vara sans och balans – och hela Sverige ha harmonisk utveckling.

Ja, jag vet att det pågår mycket positivt. Men för att utbyggnad av bredband och satsningar på vägar och järnvägar ska ha betydelse, måste det finnas både tankar och gods – och människor – att transportera. Det måste finnas företag – både små och stora – som helt eller delvis är lokaliserade på landsbygd och små orter och som just där producerar, anställer, levererar. Det måste finnas unga människor som attraheras av yrkesutbildningar med vitt skilda profiler och som är motiverade att bo, arbeta och skapa goda liv runt om i hela Sverige.

Det finns ingen patentlösning. Det spelar absolut roll vilken politik regeringen för. För skogrika Sverige behövs nu en klarsyn där skogspolitikens två mål – produktionsmålet och miljömålet – båda lyfts fram som resurser för miljöanpassning och lokal utveckling. Skogen växer där den växer, och ur skogen kan vi hämta timmer till trähusbyggande, massaved till nya smarta material som ersätter oljebaserad plast och som ger oss fossilfria fordonsbränslen och miljökloka kläder. Där finns också biobränsle till värme och el. För företagsutveckling behövs rimlig beskattning och inspiration till innovation. För att klara nyrekrytering till industrier, välfärdssektor och mycket annat behövs uppvärdering av yrken som inte absolut förutsätter fantastisk teoretisk talang och många akademiska poäng. Ändå, tänker jag, är det inte regeringen ensam – eller ens politikerna gemensamt – som kan få hela Sverige att leva.

Vi kan alla bidra genom att pröva våra attityder, vidga våra perspektiv och fråga, som John F Kennedy en gång föreslog amerikanerna, vad vi kan göra för vårt land.

För att fler människor på jorden ska få ett drägligt vardagsliv med bättre materiell standard behövs mer livsmedel, mer friskt vatten, fler sunda bostäder, fler fräscha hygienartiklar och mycket, mycket mer. Åkermark hos fattiga folk kan då inte reserveras för vår i-landskonsumtion av till exempel bomull. IT och Internet, som ger oss fina plattformar för världsvid kommunikation, är vägar, men inte mål – de mättar inte magar och bygger inte hus. Stora befolkningsrika länder saknar skogar och breda råvarubaser. Förfärliga krig hindrar vettig produktion.

Tänk om solidariteten är en del av lösningen för att hela Sverige ska leva och utvecklas, funderar jag. Solidariteten kan ta sig många olika uttryck. Vi i Sverige kan dela med oss av våra rikedomar i form av skogar och åkrar – inte som bistånd, utan genom klimatsmarta och efterfrågade spetsprodukter på marknader som växer där träden är få och odlingsbetingelserna svåra. Och vi i Sverige kan dela med oss av våra utrymmen, i byar och orter där hus står tomma, till människor som flyr från krig och död. Ja, här behöver nog regeringen dra sitt strå till stacken – beslutet om rätten att stanna måste komma snabbare och ge oss en bättre start på livet tillsammans.

 

Karin Perers

Annons: