Skanåker satte skräck i Skedvis hemvärnsgubbar

Ragnar Skanåker utklädd som James Bond i Mannen med den gyllene pistolen från 1974. Foto: Privat
Textstorlek:

De trodde ryssen skulle flygbomba Stora Skedvi. Men hemvärnsmannen var full så rapporten uteblev. Ragnar Skanåker, Mannen med den gyllene pistolen, körde flygplanet som fick fönsterrutor att krossas. Vid 80-års ålder sparar han inte på krutet med resor mellan Säter och Australien.

Annons:

 

Han är olympisk rekordman, fyrbarnsfar, flygare, FN-veteran, bensinmacksägare, kontroversiell, finns som frimärke och är dalkarl. Vid fyllda 80 är Ragnar Skanåker från Landa i Stora Skedvi lika aktiv som han alltid varit. I november kör han den långa vägen från Skåne för att delta i Säters idrottsgala, och tätt efter flyger han till Australien för att tävla och hålla föredrag. Skanåker är lika populär i Australien som pingislegenden JO Waldner är i Kina. I slutet av 80-talet på en tävling i Australien sköt Skanåker sju innertior, vilket bör räknas som en av de bästa serier som någonsin skjutits i världen. Tavlan ramades in som ett konstverk.

– Att komma till Säter är som att komma hem. Jag tycker om att hålla föredrag. Det är nog 30 år sen sist jag höll föredrag i Säter så det ska bli kul, säger Ragnar som bor sedan många år i Skåne.

Sagan Skanåker började i den rika myllan hemma på gården i Landa. Föräldrarna var lantbrukare, vilka de flesta i Stora Skedvi var på 1930-talet. Det var självhushållets sista årtionden när det mesta sköttes med hand- och muskelkraft samt trogna hästar.

– Jag och mina systrar hjälpte till så fort vi kunde. Jag var väl fyra år när jag gick efter harven och mamma kom ut med saft och bullar. Tanken fanns väl att jag skulle överta gården, men det blev en av systrarna som gjorde det. Gården är fortfarande i släktens ägo.

Vid den här tiden fick också Ragnar en leksak av sin far som skulle förändra hans liv, en flygplansbyggsats.

– Jag tittade ofta på fåglar och drömde om att kunna flyga. Byggsatsen var väl kanske startskottet som skulle ta mig upp i luften en dag.

Ragnar gick i Kyrkskolan och beskriver sig själv som medelmåttig. Historia, geografi och idrott var roligast, och han minns speciellt en fotbollsmatch mot Brage där skävepojkarna förlorade med 1-9 och Ragnar gjorde hemmalagets enda mål. Han minns att Bragespelarna var dubbelt så stora. På söndagarna hade hemvärnet skjutövningar. Ragnar fick två kronor för att markera skotten och en krona som sångare i kyrkans barnkör. Efter högmässan gick han tillbaka till skyttebanan och fortsatte med markerandet.

– Jag var runt tio år gammal och fick också pröva på att skjuta. Men det var inte förrän på 60-talet som jag på allvar började med pistolskytte. 1966 kom jag med i landslaget och för varje träning blev jag bättre. Jag tycket om träning, disciplin och ordning och 1972  blev jag olympisk guldmedaljör i fripistol. Det slog ner som en bomb kan jag säga och jag kan bli rörd än i dag. Jag fick på några timmar ställa om från anonymitet till kändisskap vilket inte alltid varit så lätt. Samtidigt har det varit ett fantastiskt liv med många resor i världen vilket jag är tacksam för.

Var Ragnar Skanåker fick sin äventyrslystnad ifrån finns det väl inget klart svar på. Bondejordens inrutade liv, som styrs av årstidernas rytmer, fick många ynglingar och flickor att längta ut i världen – och upp i luften. Ragnar Skanåker tog realexamen 1952, var fältflygare vid F 10 Ängelholm till 1958 och gjorde FN-tjänst som pilot i F 22 Kongo 1961–1962, där han flög transportflygplan. Han blev direktör för Esso i Munka-Ljungby 1959.

Men Skanåkers start som pilot kunde ha fått ett abrupt slut. Buskörningarna fick en viss general att gå i taket.

– Efter examen på Ljungbyhed busflög jag och en kille som hette Sultan. General Nordensköld blev så förbannad och skällde ut oss efter noter. Vi var en skam för flygvapnet och för Sverige och han ville inte se oss mer. I början av 50-talet lånade jag och Erik Åkerberg en Piper Cub på Rommehed. Jag ville hälsa på hemma och flög extra lågt och nära Skedvi kraftstation. När det var kalla kriget trodde hemvärnsgubbarna som vaktade kraftstationen att det var ett ryskt jaktplan och började skjuta med k-pistarna! Senare skulle jag få uppleva liknande beskjutningar i Kongo. Polisen som skulle rapportera var full, vilket var tur för mig. Skulle mina chefer ha fått reda på min flygning, hade jag fått se mig om efter ett annat yrke. Det var en del fönsterrutor som gick sönder i alla fall, säger Ragnar.

Han är nu inne på sitt femtionde år som mack- och cafeteriaägare och har hela världen som arbetsfält. Resan hem till Dalarna känns ändå lite extra menar han.

Annons: