Det är på lokal och regional nivå det intressanta händer

Textstorlek:

När man följer den svenska valrörelsen dag för dag väcks en hel del personliga reflektioner som både är oroande men någon gång även spännande och löftesrika. Det som är mest oroande är frånvaron av globala perspektiv och långsiktiga mål för vad som skall göras de kommande åren för att skapa ett bra samhälle för alla och en miljö som får klotet att rulla vidare utan allt djupare sår.

I en tid då riktigt omskakande och förfärliga krig finns i vår närhet och hemska farsoter härjar i andra världsdelar krävs tankar om vad dessa händelser kan leda till och vår roll i den globala utvecklingen. Om detta sägs mycket litet av partierna i Sverige – frånsett att vi bör rusta upp vår krigsmakt. Man tycker visserligen att utvecklingen i omvärlden är oroväckande men ställer snabbt om till dagens budskap om några ytterligare miljoner till någon delsektor av statsbudgeten.

Vi har enligt flera källor en unikt snabb urbanisering i landet – även med europeiska mått mätt – och en ökad segregation inom boendet, sjukvården och exempelvis skolan. Några politiker – eller förtroendevalda som är ett mer adekvat uttryck – kan nämna något tecken på dessa fenomen men de spelar inte någon väsentlig roll i valrörelsen. Dagsutbudet av några miljoner till lite av varje dominerar fortfarande. Inte ens när en numera berömd ekonom – Thomas Piketty – kom med allvarliga data om världens sociala och ekonomiska utveckling fick det en chans att platsa bland debatter om LOV, vårdnadsbidrag, skolans kris och riskkapitalbolag.

Jag saknar även intressanta perspektiv om landsbygdens framtida möjligheter där det inte är nog med ökade bidrag till lanthandeln eller mer fiber till Sverige norr om Ljusnan. Frågorna om hur vi skall kunna försörja oss med egenkontrollerade kvalitetslivsmedel i framtiden i en värld som kräver att lokalbefolkningen i tidigare exportländer konsumerar sina egna livsmedel uteblir från partiduellerna. Få säger också något om hur den svenska och nordiska landsbygden på längre sikt kan bli en attraktiv miljö som både påvisar hållbara lösningar och attraherar/föder allt fler kvalitets- och förädlingsföretag.

Det spännande i årets valrörelse är ofta det som sägs eller görs på lokal/regional nivå men sällan ens speglas i medierna. Jag tänker bl.a. på det arbete som bedrivs av de 15 kommunerna efter Inlandsbanan som kämpar för att skapa ett modernt kommunikationssystem från Göteborg/Kristinehamn till Gällivare/Kiruna/Narvik. Där gäller diskussionerna att binda ihop två till tre länder med modern teknik och mängder av outnyttjade resurser. Om de visionerna förverkligas, vilket det finns stora möjligheter för, kan hela Inlandet och fjällregionerna bli ett inflyttningsområde med mängder av nya arbeten till medborgare i Norden.

Jag tänker också på det som bl.a. pågår i tysthet i Fagersta kommun där en projektgrupp på fyra personer lyckas med att ge långtidsarbetslösa personer en ny fast mark under fötterna. Recepten är till synes enkla men revolutionerande för de inblandade. Kreativa, individuella, snabba och målinriktade lösningar präglade av engagemang och empati betyder en avgörande skillnad mellan djup förtvivlan och tryggad egenförsörjning. Kanske borde vi mer leta reda på denna slags verklighet i vår näromgivning än bevaka den femtonde debatten i TV där vi redan i förväg vet vad som kommer att sägas.

Ronny Svensson