Tre vägar framåt för landsbygden

Textstorlek:
Annons:

Vi som värnar om landsbygdens roll och stora outnyttjade möjligheter i samhället ser hur det politiska etablissemanget hela tiden slår vakt om storstädernas lokala och regionala intressen. Den som läser regeringens direktiv (kommittédirektiv nr 106 i år) om höghastighetståg mellan de tre största städerna behöver inte längre tveka om vad makthavarna vill med Sverige. Detta gäller såväl allianspartierna som delar av de rödgröna.

Visionen är att lägga ofantligt stora summor på kommunikationer, bostäder och service kopplat till de tre städerna med omgivande regioner. Om de presenterade planerna realiseras blir det knappast något kvar åt övriga Sveriges utveckling. Vi vet dessutom av erfarenhet att enbart investeringssummorna brukar landa på minst de dubbla siffrorna för så gigantiska projekt som höghastighetståg.

Om dessa planer måste vi som ser landsbygdsregionernas fördelar starta en kraftfull och seriös debatt som inte i första hand riktas mot storstadstidningarnas debattsidor, där vi sällan får plats av ”utrymmesbrist”, utan förs ut via olika kanaler till befolkningen och de ideella organisationerna landet över. Ett övergripande målfokus måste vara att se de sociala, ekonomiska och miljömässiga vinsterna av en verklig regional balans i hela landet.

Samtidigt med denna folkliga och breda debatt kan vi driva konkreta krav som löser stora behov på såväl landsbygden som i större tätorter. På 1960-talet använde vi avsevärda summor av de ökande AP-fonderna till att investera i nya bostäder för en trångbodd befolkning. Detta skulle vi med fördel kunna göra igen istället för att trygga våra pensioner med dagens stora AP-investeringar på den internationella aktiemarknaden. Med AP-medel kan vi lösa dagens problem med att få bra och tillräckliga krediter till att bygga hyreslägenheter i merparten av landets kommuner. Våra kommunala bostadsföretag och mängder av privata byggföretag skulle få chansen att stärka landsbygdens bostadsmarknad.

Under ett år upphandlar den offentliga sektorn tjänster och varor för mellan 600-800 miljarder. Om vi använde oss av det nya regelsystemet skulle vi som i bland annat Södertälje och Örebro kunna skapa fler jobb även för de personer utanför arbetsmarknaden som idag tvingas ifrån landsbygden för att försörja sig samtidigt som vi får fler moderna bostäder. Då minskar vi trycket från landsbygden mot storstäderna ännu ett steg.

En tredje strategisk insats för landsbygden är utan tvekan att använda delar av vattenkraftsvinsterna till att i första hand bygga ut infrastrukturen i det stora Inlandet från Värmland till Tornedalen. Fastighetsskatten från vattenkraftverken och något eller ett par ören från varje producerad kwh skulle om merparten användes till infrastrukturinvesteringar i vägar, järnvägar och IT-nät inte bara öka landets ekonomiska tillväxt utan samtidigt öka jobben på landsbygden, stärka småföretagens expansion och konkurrensförmåga och ge storstäderna en match om den attraktiva arbetskraften.

Om vi kan förena slagkraftig kritik av den ensidiga satsningen på södra Sveriges storstäder med konstruktiva uppslag om att göra landsbygden mer attraktiv från Skåne till Norrbotten ger vi medborgarna de valmöjligheter för framtiden som många anser vara självklara på andra områden.

Hur skall vi annars kunna bygga ett hållbart och mångfaldigt Sverige?

 Ronny Svensson

Annons: