När politikens kärna känns som en ond dröm

Textstorlek:
Annons:

Du är inte riktigt riktig du, eller? Jag minns inte var jag hörde detta dubbelspår första gången, eller om det var riktat till mig, men det har fastnat, kanske som en kul grej att ta fram vid sådana här tillfällen.

Men frågan är vad det betyder. När jag förra veckan, en stund i alla fall, tittade på teveutsände Jimmie Åkessons tal i Almedalen, slog det mig hur många gånger han använde ordet riktiga. Han bokstavligen översköljde oss, och till slut tappade jag räkningen. Åkesson slog fast att det enda riktiga partiet just nu är Sverigedemokraterna. Alla andra lever således i en oriktig värld, oavsett vilka idéer som presenteras. Det enda jag får ut av det är totalitarism, vilket jag inte tror var Åkessons budskap.

En annan som också gillar det här med riktiga är vår statsminister, Fredrik Reinfeldt. När han pratar om jobben vill han gärna lyfta fram de så kallade riktiga jobben, och skickar förstås iväg en känga åt vänster, vars jobbpolitik ofta tycks bygga på bidrag istället för ”riktig” månadslön i plånboken. Och där tror jag att vi kan hålla med. En stabil månadslön som efter skatter och diverse utgifter håller sig på banan, är att föredra framför mörkt återvändsgränd. Å andra sidan har det så kallade utanförskapet under Alliansens fana delvis glidit ner på halv stång, vilket inte känns helt rätt. Ingen ska behöva i ett demokratiskt land som Sverige, med butiker fulla av mat och rent vatten, hamna ”utanför”. Men visst, vi kan också komma att bli som exempelvis Syrien eller Irak, som just nu ser till att öka på flyktingströmmarna till nya rekordnivåer. Vi uppmärksammar att första världskriget fyller 100 år. Det kriget skapade massor av usla människor som bäddade i totalitarismens dubbelrum för de värsta trynen världen skådat. Att överdriva ords betydelse, som äkta smör eller riktiga jobb, är en lek med verkligheten som tenderar att bli overklig. Vi litar inte riktigt på det vi säger och påminns om att vi lever i medieklimatets klatschiga mobilsurrogat.

Verkligheten har kommit att degraderas till ett mörkrum. Man vet att bilden togs, men tror ändå inte riktigt på framkallningsvätskornas trolleri. Att som Åkesson och Reinfeldt, eller de andra politikerna med för den delen, överdriva ords betydelser, tyder nånstans på en avsaknad för det verkliga livet, och en politisk rädsla för att visa vem man egentligen är och står för. I det perspektivet reduceras väljarna ner och kokas upp i det stora språngets kittel. Vi har sett det förut. Det är bara ingredienserna som skiftar. Sommaren är här och tankarna går kanske in i något som skulle kunna liknas vid en semester. Men det vet man ju hur det är. För vissa är sommaren hets. I höst är det val igen. Denna gång vårt eget. Bråkiga skolor och underbemannade sjukhus väntar på tidvattnet. Hörde S-ledaren Stefan Löven orda att blockpolitiken fördummar Sverige. Hanen är spänd men siktet justeras fortfarande. Vem blir måltavla och vem får klistra igen kulhålen på pappskivan? Kanske blir det som soldaten, som vägrade arkebusera några bönder och ställde sig bredvid dem. Kanske får vi rösta på Verklighetspartiet i höst. Det vore nått det.

Annons: