Drömmen att hoppa fallskärm landar i vanans semester

Textstorlek:

Har du någon gång känt att du liksom har tröttnat på dig själv? På att rutinerna är för självklara och fastgjutna. På att tankarna du tänker egentligen är samma som igår. På att maten du inte äter nämnvärt skiljer sig från förra månadens meny. Hela du tycks vara en ständig upprepning. Så känner i alla fall jag lite nu och då. Som till exempel när jag satte mig för att skriva den här krönikan.

Jag sa till min man att jag önskade skriva något humoristiskt, att jag var trött på mina försök till djupa analyser av livets vedermödor. Vad händer? Bjuder jag er på lättsamma anekdoter från pinsamma tillfällen? Nej, istället fastnar jag i gamla vanor och dyker ner i grubblerier.

Kanske är det inte så lätt att trampa upp en ny stig, eller i alla fall göra ett försök att ta några stapplande steg utanför den tidigare kända. Kanske är vi (jag skriver vi för jag tror inte jag är ensam i detta) ett obotligt vanedjur som behöver rutiner och upprepningar för att känna trygghet.

Vi befinner oss i semestertider och det innebär – för ganska många av oss – att de annars så givna vardagsrutinerna ändras i någon mån. Dagarna glider förbi utan några måsten. Eller så är det precis tvärtom. Semestern blir ett enda långt måste.

Under några ynka veckor ska årets alla drömmar slå in. Nu ska allt det, som inte kan upplevas inom ramen för vardagen, plötsligt hinnas med. Alla ska hålla sams och njuta av lata dagar. Samtidigt ska släkten besökas, huset målas, djurparken och badlandet upplevas, gräsmattan och rabatterna trimmas, solbrännan fördjupas, böckerna läsas, takpannorna bytas, vännerna inbjudas och kropp och själ återhämtas. Puh, säger jag bara.
Mitt i allt detta hyser vi kanske en förhoppning om att ta lite semester ifrån oss själva. Lite ledigt från den där sidan som man har tröttnat på. Under semestern vill vi hitta kärnan och kanske bli den lite mer äventyrslystna som vågar forspaddla eller hoppa fallskärm, den lite lugnare som njuter av stillsamma skogspromenader utan någon teknik som stjäl fokus, den mer avslappnade som tar dagen som den kommer, den händige som bygger staket och odlar egna tomater. Det är inte lite vi kräver av oss själva. I en tid av vila och rekreation.

En synonym för ordet semester är fritid. En fri tid att förfoga över själv men som för många inte alls blir så fri som de hoppats på. Att mitt i allt detta försöka frigöra sig från sig själv – sitt vardagsjag – för att bli den där optimala semesterfiraren är nog att lägga ribban för högt. Det kanske inte spelar någon roll att maten jag äter i mångt och mycket påminner om maten jag alltid äter, att tankarna jag tänker i stort sett handlar om samma saker hela tiden eller att mina morgonrutiner är snudd på identiska under såväl semestern som resten av året. Jag kanske också ska nöja mig med att jag är en bokmal som ägnar större delen av min lediga tid till att plöja böcker och inse att det inte kommer att bli varken någon fallskärmshoppare eller forspaddlare av mig. Livet blir nog lite friare så…

 

Sara D. Källström