Den olyckliga fastighetsskatten

Textstorlek:
Annons:

Kristdemokraterna har inför varje val legat i skuggan av fyraprocentsgränsen. Det har gjort att partiet letat efter vinnarfrågor. I början av 2000-talet var fastighetsskattens följder ett ständigt diskussionsämne i politiken. Diskussionen utgick från det faktum att fattiga fiskare och andra i Stockholms skärgård kunde drabbas hårt beroende på att värdet på deras fastigheter stigit kraftigt. Den socialdemokratiska regeringen införde därför ett tak. Ingen låginkomsttagare skulle behöva gå från gård och grund på grund av att fastigheten åsatts ett högt taxeringsvärde.

KD drev frågan  hårt i förhandlingarna med allianspartierna och fick opinionen med sig. Fastighetsskatten avvecklades efter valet och nu känner sig alla allianspartierna bundna av beslutet. Det otroliga var att när fastighetsskatten avskaffades fick vi i stället fastighetsavgiften. Vinnarna blev villaägarna i kommuner som Danderyd och Lidingö som fick en skattesänkning med 65 procent. Ungefär lika stor höjning fick de i Kiruna.
Det är ytterligheterna, men det är landsorten som genom höjningarna av avgiften fått betala kalaset. Intäkterna från fastighetsskatten var, 2007, 26 miljarder kronor. Det var självfallet inte något som staten var beredd att bara avstå ifrån. Landsorten fick stå för notan.

Fastighetsskattens avskaffande mötte motstånd av en enig kår av ekonomer och deras motstånd har aldrig upphört. Dagens Nyheter skrev år 2007: ” Vad som motiverar denna kraftiga skattelättnad är svårt att se, annat än att regeringen kortsiktigt försöker öka sin popularitet genom sitt mest populistiska vallöfte”.
Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler ansåg 2011 att det var förskräckligt olyckligt att man tog bort den skatten. I ett slag avskaffades en av de mest pålitliga skattebaserna. Det sista är naturligtvis helt rätt. Fastighetsskatten, liksom avgiften, går inte att komma undan. Den kände ekonomen Klas Eklund sade 2013 att slopandet av fastighetsskatten ter sig i efterhand som ett av de mest korkade ekonomisk-politiska beslut som fattats.

Det olyckliga i sammanhanget är att oppositionen fått ett köttben att gnaga på i den politiska debatten. Den har hur många gånger som helst talat om hur mycket regeringen sänkt skatten för höginkomsttagare. Sanningen är att det inte rör sig om inkomstskatterna. De så kallade jobbskatteavdragen har mest gynnat låg- och medelinkomsttagare. Personer med inkomst över 36 000 kronor får inget avdrag för inkomst därutöver. Flera ekonomer har påpekat att det hade varit bättre om höginkomsttagare fått sänkt skatt på sitt arbete än sänkt skatt genom fastighetsskattens sänkning. Den sänkta skatten för villaägare i Danderyd och Lidingö och andra storstadskommuner ger inga jobb. Det har där­emot jobbskatteavdragen gjort.

Det är svårt för regeringen att göra det gjorda ogjort. Socialdemokraterna vågar heller inte säga att de skall förändra fastighetsbeskattningen. Det är aldrig lätt att riva upp förmåner som människor har fått, inte ens om flertalet inte alls berörs.

 

Gerhard Olsson

Annons: