Vi är i samma läge som på den romerske kejsarens tid

Textstorlek:
Annons:

Drar tändstickan mot plånet och för lågan mot cigarren som går igång. Blåser ut skön rök, som tycks veckla ut sig som en fallskärm i rökrummet på restaurang Biamonte. Jag svävar. Är i säkra händer. Glider genom ett landskap av mångtusenårig handel och sten som gjorde byggnader världen över berömda. Split, i dalmatiska Kroatien, gick sällan åt sidan och marginaliserades. Befann sig ständigt i mitten av kulturkrockar, religion och erövringar. Fann sig i sin lott tills kriget på 90-talet gjorde upp med soldatkejsaren Diocletianus öst/väst-filosofi. Det geografiska läget, mellan Italien, Adriatiska havet och övriga Balkan har handlat en hel del om utsatthet parat med mångkulturell rikedom och magisk natur från Europas första dagar. Detta fattade grekerna och romarna, som manövrerade ut, styrde handeln, byggde vägar och tog för sig i största allmänhet.

I det sammanhanget är det rätt festligt att mannen som skapade den första fungerande fallskärmen, Faust Vrancic (1551-1617), var kroat, tillika Ivan Vucetic (1859-1925), som var en av förgrundsfigurerna bakom fingertryckstekniken. Med whiskyn, som gifter sig bra med cigarren, funderar jag på om detta har haft någon betydelse för Kroatien. Kanske, kanske inte. Tanken kittlar. Fallskärmar och fingeravtryck kan kanske som psykologiska modeller förklara ganska omfattande hur vi människor handlar och tänker som de orationella varelser vi är. En skön promenad från restaurangen längsmed kajen i Split ligger Diocletianus forna palats som kan stoltsera som världsarv. Men här råder inga stängda dörrar. Restauranger, försäljare och folk strövar fritt i de smala gränderna, som vore man hemma på gatan. Kvällen är skön och jag sitter på en trappa i peristylen, som var kejsarens väg till kultiska tempel. Folk sitter som jag och lyssnar på en trubadur som kör kända låtar med samma komp! Det har varit EU-val och jag tänker: här sitter vi, de flesta européer, och kan inget annat än att trivas ihop. En annan känsla, något mörkare, sveper tyvärr in. Intresset för EU med 26 miljoner arbetslösa har svalnat. Nationalistiska slagord och stöveltramp ekar genom tunnlarna. En katt försvinner in i mörkret. Den vänder sig om, som om den vill varna för det som vi nu kan glida in i. Det är märkligt hur nära vi är historien. Fram till runt 200 efter vår tidräkning var romarriket den sammanhållande länken. Men en oregerlig armé, rivaliserande generaler, växande anarki, invasion av germaner, ekonomisk kris och stor import av lyxvaror från öst, trasade sönder den europeiska pangean. Riket kunde inte längre kontrolleras från Rom (dagens Bryssel!). Diocletianus, född slav i Salona, och som soldat  genomförde en av världshistoriens häftigaste karriärer, valdes till kejsare 284. Kejsaren insåg att riket höll på att splittras i autonoma stater. Han utsåg då en medkejsare, Maximianus, som fick ta hand om den västra delen medan Diocletianus styrde över öst. På så vis fick herrarna stopp på 50 år av anarki. Nu kollapsade Rom ändå runt 395 och den sista som styrde över både öst och väst var Theodosius. Samma öde står vi nu inför. Med aggressiva Ryssland och missnöje i flera europeiska länder mot ett allt mäktigare EU, kan den europeiska modellen vara på väg att gå i graven och nya krig återuppstå. Jag tror det skulle vara olyckligt om vi skulle glida tillbaka till något som hotar fred och stabilitet. Visserligen har krig en förmåga att få saker att starta på nytt, men det är inget jag välkomnar. Jag är trött på att 70 år efter dagen D höra och se om alla dessa slag och döda, som om det var igår. Det är som om andra världskriget aldrig tycks få ett slut. Det är mycket viktigt att EU och länderna fattar stabila och långsiktiga beslut som både gagnar autonomi och övergripande ansvar.

Nu stundar snart midsommar. Även där krisar det på sina håll. Folk ställer inte längre upp som man gjorde. Sök dig gärna till en midsommarstång nästa helg. Stången symboliserar både gemenskap och individuell kraft. Stången står också upprätt hela året med ofta en tupp i toppen. Tuppen vakar över förnuftet. Vi behöver mycket förnuft om denna jord ska hålla ihop.

Annons: