Omvänd spelsituation

Textstorlek:
Annons:

Med alla EU-valsrösterna noggrant kontrollräknade och utlandsrösterna inkluderade står det klart att landets två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, är de värsta krispartierna just nu.
För sossarna skulle det ju gå så rasande bra när Stefan Löfven kommit som en Messias och frälst partiet från Juholt. Och så gick det bakåt lika fullt, med nederlag och mandatförlust till Miljöpartiet i slutsammanräkningen. Summa summarum blev det ett ännu sämre valresultat för Socialdemokraterna än när Mona Sahlin var partiledare och hårdmobbades för sina tillkortakommanden av de skinnvästuniforma karlakarlarna i Löfvens dåvarande Metallfack.

Som följd väntar nu ett försvagat utgångsläge inför kommande förhandlingsduster med ett miljöparti som hotar att bli rent odrägligt att försöka regera ihop med. Plus ett Feministiskt initiativ som ser utsikter att få utöva makt på samma planhalva. Och ett vänsterparti som Löfven helst inte vill ha med att göra – utom som röstboskap i kammaren…

I Moderata samlingspartiets ledande kretsar är det inte ett dugg bättre. Även där har tidigare en viss hybris förekommit, särskilt efter den upprepade valsegern för snart fyra år sedan. Men inga träd växer upp till himlen, och nu är plötsligt både stammen och kronan på den moderata växten på väg att falla med en väldig duns. Partiet tycks i dag inte ha vare sig ett attraktivt ledarskap eller en lockande berättelse att presentera för valmanskåren – utan enbart ett fortsatt ansvarsfullt förvaltande av det som alliansen uppnådde främst under inledningen av den förra mandatperioden, från 2006 och ett par år framåt. Tillräckligt för att vinna val? Långt ifrån säkert, snudd på tveksamt.

På alliansens planhalva är spelsituationen nu så omvänd att det bästa humöret finns hos de två minsta borgerliga partierna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, de som var uträknade på förhand av både medier och socialdemokrater. C och KD uppnådde båda sina mål med råge och gick klart framåt jämfört med föregående EU-val. Med stärkta självförtroenden och positiva kurvor går de vidare in i nästa valrörelse.

I Centern hände dessutom att väljarna kryssade Fredrick Federley till Bryssel i stället för den sittande parlamentarikern Kent Johansson. Lite synd om den sistnämnde kan man onekligen tycka, eftersom han med sin hederliga och alldagliga framtoning säkert bidrog till ökningen i valet. Å andra sidan är Federleys kampanjinsats med besök i 93 (!) svenska kommuner en prestation så extraordinär att det hade varit nästan ännu värre om inte den hade gett resultat. Federleys person lär också garantera ett ökat nyhetsflöde från Bryssel till svenska medier framöver. Att verka i det tysta är inte hans stil.

Annons: