Landsbygden är i behov av ett eget ”Almedal”

Textstorlek:
Annons:

O

m några dagar börjar Almedalsveckan. Antalet event har ökat kraftigt under 2000-talet och ett stigande antal aktörer – förutom riksdagspartierna – använder veckan för att marknadsföra mängder av olika budskap. Det handlar om allt från politiska idéer till tekniska/praktiska lösningar, om välgörenhetsprogram för allt möjligt till modeller för hur vi ska få en miljösmart och uthållig framtid. Ekonomisk tillväxt ropas ut av de många storbolagen på plats samtidigt som Gotlands egen Ojnareskog är direkt hotad. En del säljs via kaffe med dopp och annat med gratis mat och dryck i skymningen. De politiska kändisarna har fått sin motsvarighet till filmens och idrottens lyxgalor.

Landsbygdsfrågorna brukar få några korta samtalspass av de över 1 000 seminarierna men blir ytterst sällan refererade i några allmänt spridda medier. Ett valår som detta kanske några partier lyfter de frågor som berör större delen av den svenska geografiska miljön. Av erfarenhet vet vi dock att Almedalen sällan utgör något lyft för att stärka landsbygdens eller dess befolknings framtida utveckling.

En anledning till att den något överskattade veckan på Gotland sällan får konkreta återverkningar utanför storstäderna mingelgrupper, är att det i mångt och mycket mer tycks handla om att marknadsföra olika personer via spektakulära mediautspel, än att exempelvis lyfta fram breda folkliga behov. En annan anledning är utan tvivel att det knappast vimlar av vanliga medborgare kring medias olika arenor. Etablissemangets mångtusenhövdade företrädare lämnar mycket litet utrymme åt andra än sina egna lojala assistenter och fixstjärnor. Medias egobehov av att vara den utvalda kanalen för maximering av antalet kändisintervjuer skall heller inte förnekas.

Almedalsveckan har blivit ett välregisserat projekt för att stärka olika maktgrupperingars framtidsbilder och positioner i samhället – och storstädernas anspråk på tolkningsföreträde. Även om det finns lite utrymme för folkliga och fackliga företrädare att föra till torgs en del motbilder verkar det alltid bli makthavarnas perspektiv som den stora mediafloran prånglar ut till svenska folket. Frågan är därför om inte landsbygdens intressegrupper behöver en egen plattform? Varför inte på sommaren, när Sverige utanför storstadsmurarna är som mest inbjudande och älskat, diskutera hur idag hotade bygder kan vända utvecklingen?

Att vi behöver en sådan plattform ser vi dagliga motiv för. Avsaknad av starka och breda intressegemenskaper för att ändra landsbygdens strategier för utveckling ger storstans propagandister en fördel. Bristande tilltro till landsbygdsbornas egna förmågor ger storstadsmedierna skäl att kalla en stor del av landet för ”avfolkningsbygder”.

Siljansregionens oomtvistade kvaliteter skulle kunna vara den alternativa platsen för ett verkligt lyft av landsbygdens alla möjligheter och framgångsrecept. Där skulle vi varje sommar kunna samla landsbygdens många nätverk och bjuda in inte minst alla sommarboende och turister att delta i kreativa samtal. Vi skulle kunna stimulera riksdagspartiernas äkta landsbygdskämpar att vässa sina argument och lyssna till medborgarnas erfarenheter och framtidsrecept.

Varför inte börja redan nästa sommar? Vår långa historia visar entydigt att det är när de många människorna förenar sina krafter som vi kan förändra vår verklighet.

Ronny Svensson

Annons: