Skulle rekommendera mig själv att följa min egen magkänsla

Textstorlek:
Annons:

Äppelträd och syren står i blom och liljekonvaljerna är på många ställen redan här. Skolavslutningstider närmar sig och sommarlovet står för dörren. För vissa ungdomar innebär just den här sommaren ett stort steg ut i vuxenlivet. Min yngsta syster är en av dem. Hon tar studenten, allt är möjligt och framtiden ligger öppen.

Jag minns den där berusade känslan (kanske till viss del beroende på studentmorgonens champagnefrukost) som infann sig när jag satt i min morbrors röda Chevrolet av 1967-års modell på väg hem efter utspring och firande med klassen, den där dagen i början av juni för 12 år sedan. Insikten – om att jag var fri, fri att göra vad jag ville och aldrig mer behövde bry mig om prov, inlämningsuppgifter och betyg – var berusande. Att jag sedan utbildade mig till lärare och numera allt som oftast ägnar min tid till just prov, inlämningsuppgifter och betyg, är en annan historia. När jag närmade mig hemmet viftade jag glatt med studentmössan i hand och sjöng för full hals: För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra! För mig fick gärna hela världen höra att just jag tagit studenten. Jag var oövervinnlig i den stunden och dagarna som följde.

Jag kan känna ett litet sting av avundsjuka när jag tänker på att min syster har just den känslan kvar att uppleva. Fast å andra sidan är jag glad att vara där jag är, en storasyster som ser sin lillasyster som nybakad student på behörigt avstånd. För mig kändes det som att studenthelgen var över i ett nafs och vardagen tillbaka lika snabbt. En känsla av oro började då komma smygande.

Friheten, som bara någon dag tidigare berusat mig från topp till tå, var inte lika inbjudande längre. Snarare skrämmande. Jag var fri att göra vad jag ville – frågan var bara vad jag ville? Kan hända är oron över att inte veta vad man vill inte något som endast de nybakade studenterna känner av, men kanske kan den vara extra påtaglig i och med det tydliga avslutet av en livsfas som studentfirandet innebär.

Om möjligheten till tidsresa fanns skulle jag åka tillbaka till sommaren 2002 och ge Sara 18 år och nybliven student några råd på vägen. Det första jag skulle säga till mitt unga och vilsna jag är att allt löser sig. Jag skulle försöka få henne att förstå att livet inte behöver vara så allvarligt och statiskt. Livet är ett flöde och det enda man kan göra är att hänga med i förändringarna som kommer. Och så skulle jag varmt rekommendera henne att följa sin magkänsla – den rymmer så mycket mer än man kanske vill tro.

Till min kära syster då, vilka råd vill jag ge henne nu när hon med sjumilakliv går in i vuxenlivet och kanske brottas med frågan om vad just hon vill. Egentligen vet jag att hon inte behöver några råd, hon är en mycket klok ung kvinna med en orubblig magkänsla. Redan i tidig ålder tycktes hon inse att devisen ”det som går lätt är rätt” stämmer. Därför stannar jag vid magkänslan. Följ den så löser sig allt så som det är tänkt.

Låt oss höja våra glas och utbringa en skål till alla de studenter som avslutar ett kapitel och beträder ett nytt. Låt dem med glädje sjunga om studentens lyckliga dag och låt dem fröjdas i ungdomens vår. Skål!

Sara D. Källström

Annons: