Som ett brev på Posten?

Textstorlek:
Annons:

Förr i tiden kunde vi lita till att den statliga servicen både fungerande varje dag, var någorlunda rättvis, var företrädd i hela landet och sågs som en förutsättning för att medborgarnas vardagsliv skulle fungera. Uttrycken ”som ett brev på Posten” och ”går som tåget” tillhörde det som vi alla i vårt dagliga tal slängde ur oss i förvissning om att det inte bara var en innehållslös fras. Idag är det annorlunda.

Tågen går eller kommer sällan i tid i våra dagar och Posten, som numera är ett svenskt/danskt statligt bolag och heter Post Nord, kan man sällan lita på. Servicen försämras ständigt och idag kan man inte längre få iväg ett vanligt brev från Leksand under en helg. Post Nords beslut att inte längre dela ut tidningar på lördagarna till medborgare utanför tätorterna på landsbygden tar nog ändå priset. Den dag i veckan då de flesta har mest tid för att läsa en dagstidning grundligt vill Post Nord sabotera. En väsentlig demokratisk rättighet för landsbygdens invånare försvinner.

Den statliga servicen byggdes upp för att tjäna alla medborgare utifrån deras behov. De som fanns längst ut i den geografiska kedjan skulle inte missgynnas framför andra när det gällde bland annat post, tele och el. Idag är det viktigare att de statliga bolagen ger ekonomisk vinst till ägarna än att på ett rättvist sätt tjäna medborgarna. Post Nord skall varje år lämna ett överskott till staten och behovet av att läsa en dagstidning och hänga med i demokratins innersta väsen väger lätt när räknenissarna och dess uppdragsgivare – regering och Riksdag – inte längre prioriterar kunniga och aktiva medborgare. När företaget Post Nord tycker att det kostar för mycket att ge stora delar av landsbygdsbefolkningen viktig information uteblir lördags-tidningen. Vad händer härnäst?

Medan jag skriver det här hör jag via medierna debatten mellan partierna på årets Landsbygdsriksdag i Sandviken. Om jag skulle ta allt som sägs på orden borde svensk landsbygd blomstra samtidigt som jag vet att landsbygdsfrågorna snabbt glöms bort när riksdagen är avslutad. De aktuella partierna har under tidigare landsbygdsriksdagar gett liknande rundhänta löften utan att verkligheten har påverkats i den riktning ledamöterna i Sandviken intensivt förväntar sig och tidigare år satt sitt hopp till.

De senaste åren har ju landsbygden i Sverige nästan tömts på statlig service och statliga jobb och inflyttningen till storstäderna sker ju med högst hastighet inom EU:s 28 länder. Denna senare utveckling styrs ju inte av någon naturlag utan är i huvudsak en effekt av mängder av uteblivna eller landsbygdsfientliga beslut i landets högsta politiska organ.

Om man exempelvis studerar det nyligen presenterade programmet för de statliga infrastrukturplanerna fram till 2025 finner man övertydliga bevis på att nästan alla viktiga satsningar på nya vägar, järnvägar, broar etcetera förläggs inom eller mellan de tre storstäderna. Om dessa planer blir verklighet töms landsbygden ännu mer än idag. En ny flygplats i Sälen kommer knappast att ändra på en sådan utveckling. Den fråga man onekligen ställer sig är om landsbygdsborna även i fortsättningen skall lita till att löften från landsbygdsriksdagarna skall infrias eller om man själva skall bygga upp en struktur som får landsbygden att spela en huvudroll i omställningen till ett framtida hållbart samhälle?

Ronny Svensson

Annons: