Sekundjakten i debattstudion

Textstorlek:
Annons:

Efter söndagens partiledardebatt i Agenda slog SVT:s egna kommentatorer fast att det var en tuff och hetsig tillställning. Och så långt kan man väl hålla med.

Men varför såg de så nöjda ut när de sade det? Var det en bra debatt? Hängde tittarna verkligen med i det tuffa och hetsiga tempot?

Tveksamt. Mycket, mycket, mycket tveksamt.

Tendensen inom såväl public service som kommersiell tv är numera att journalisterna ska styra in i minsta detalj vad som ska sägas, vilka ämnen som ska tas upp, vilka konflikter som ska uppstå i direktsändning – och framför allt hur lång tid, eller snarare hur kort tid, politikerna har på sig att leverera vad programledarna vill ha.

Resultatet blir stress. Och det blir hets. En oavbruten jakt på sekundkorta dräpande formuleringar. Politik som underhållning. Och fruktansvärt lite information.

Precis som i söndags i Agenda. Där skulle avverkas en diger rad av trätoämnen som programledarna i förväg hade bestämt. Nåde den partiledare som hade fräckheten att råka ta upp något av dessa ämnen innan det var dags enligt programmets körschema. Gjorde parti­ledarna ändå detta, så blev de bryskt avbrutna och fick se hur ordet blixtsnabbt övergick till någon annan.

Men också när partiledarna höll sig till ämnet kunde de bli avsnoppade efter några sekunder. Det räckte att programledarna hörde att någon debattör var på väg mot ett ­resonemang, ett försök att pedagogiskt förklara hur de tänkte i stället för att fläska på sina motståndare med något elakt. Då skulle ”långrandigheten” genast stoppas med hjälp av en ny röst i studion. Eller också skulle det bytas ämne – hur illa uttömt det än hade hunnit bli vid det laget. Av de åtta ­partiföreträdarna var det bara två som tilläts att ­resonera lite grann och inte bara slugga, nämligen Moderaternas Fredrik Reinfeldt och i någon mån Krist­demokraternas ­Göran Hägglund. Alla de andra hölls kort av de program­ledare som i förväg hade bestämt hur debatten skulle vara.

Det enda någorlunda nya som nära två timmars debatterande lyckades illustrera denna söndagskväll var hur djup klyftan egentligen är i två avgörande säkerhetsfrågor mellan den rödgröna oppositionens båda självutnämnda rege­ringspartier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I både försvars- och energifrågorna står S och MP om inte ljusår, så i varje fall hundratals mil ifrån varandra värderingsmässigt. Det framgick mer än övertydligt av debatten att försvars- och kärnkraftsvännen Stefan Löfven tänker köra över Gustav Fridolin & Co så det bara skriker om det i dessa båda frågor. Om så också sker, till följd av att dessa båda partier blir regeringsbildare i höst, väntar en svekdebatt internt i MP som kan komma att överträffa allt vad svensk inrikes­politik hittills bjudit på av den varan.

Annons: