Miljön och feminismen

Textstorlek:
Annons:

Att Feministiskt initiativ skulle ta sig in i EU-parlamentet på Mors dag låg liksom i den mediala luften. Det har på något sätt blivit en regel att ett nytt parti ska skrälla i varje EU-val, precis så som Junilistan och Piratpartiet gjort tidigare. Om Fi nästa gång ska gå samma öde till mötes som dessa båda företrädare återstår att se.

Orsaken till att Gudrun Schyman & Co fick sin luft under vingarna är dock inte svår att upptäcka. Den har i hög grad att göra med läget i socialdemokratin. Stefan Löfven må ha fått sitt parti upp ur det djupa dike som det hamnade i under Håkan Juholts ledarskap, men i frågor om jämställdhet har Löfven, den forne ordföranden i en av Sveriges manligaste fackföreningsbastioner, inte mycket till trovärdighet. Hans bristfälligt dolda förkärlek för kärnkraft är en annan orsak till att den starka vänstervinden blåst förbi Socialdemokraterna. Kvinnor i gemen gillar inte kärnkraft.

Därmed är vi inne på den andra starka trenden i årets svenska EU-val, nämligen miljöns betydelse. Väljarna har, alldeles logiskt, uppfattat att miljöfrågorna hör till det som gör EU mest relevant. Klimatkampen, motarbetandet av de gränsöverskridande luftföroreningarna och omsorgen om djuren i livsmedelskonkurrensen, kan bara bedrivas i ett tätt samarbete mellan flera länder. Det har folk nu förstått och därför har de valt partier som bottnar i just de frågorna. Miljöpartiets Isabella Lövin har fått mycket medieberöm för sina insatser när det gäller fisket, och när sedan grisarna kommit upp på bordet har Centerpartiet, av alla naturliga skäl i världen, visat sig ha det största förtroendekapitalet. Alla kunde snacka om grisarna, även kändisarna Marit Paulsen och Lars Adaktusson, men det var bara Kent Johansson som var uppväxt med dem…

Moderaterna, valets särklassiga förlorare, kom hopplöst till korta både vad kvinnoperspektivet och miljön beträffade. Gunnar Hökmark må vara erfaren och slipad, men hans profil som överklassig gammalmoderat, därtill mässande tråkig, är knappast i linje med tidens strömningar.

Piratpartiets uttåg ur EU-parlamentet känns naturligt. Piraterna sköljdes in för fem år sedan av en nedladdnings- och antiavlyssningsvåg, men trots mera sentida amerikanska spionskandaler har den vågen nu hamnat i skuggan av klimathotet och oroligheterna i Östeuropa.

Ett orosmoment i sig är framgångarna för Sverigedemokraterna. En fråga man dock kan ställa sig är hur mycket mindre stöd de hade fått om de inte haft en massa skränade vänsteraktivister som valarbetare.

Framåt då? Riksdagsvalet i höst? Ja, ironiskt nog kan faktiskt ett jämnare styrkeförhållande mellan allianspartierna (alltså mindre dominanta moderater) stärka alliansen som helhet. Omvänt kan Stefan Löfvens expanderande sällskap i form av miljöpartister, vänsterpartister och Schyman-feminister göra hans drömda regerande till en mardröm redan på förhand.

Annons: