Det har sina fördelar att ha anknytning till dalabygden

Textstorlek:
Annons:

”Du kommer från Dalarna va? Det låter så på ditt sjungande mål. Ja, då går det bra. Ta dom verktyg du behöver”. Det var så, att det blivit något fel på bilen jag åkte med nere i Stockholm. Föraren hade blivit direkt avvisad, när han bad om hjälp. Därför hade jag skickats ut. Då gick det bra. Inte bara att få låna verktyg som behövdes, utan att få all tänkbar hjälp. Det har sina fördelar att ha anknytning till dalabygden.

I den kungliga huvudstaden känner man igen dem som kommer från detta nordliga landskap på dialekten. Det var likadant i en annan kunglig huvudstad för tvåtusen år sedan. I Jerusalem kände man igen Jesus och hans lärjungar på deras dialekt. De kom från det nordliga landskapet Gallileen. Deras Siljan hette Genesarets sjö och deras dalälv var floden Jordan.

Det låg en särskild klang över deras dialekt på samma sätt som det sjunger om dalmålet. Vi kanske inte tänker på det själva, men vad hade Himlaspelet varit utan dalmål? Det är också dalatoner som dominerar som önskestycken vid begravningar just nu. Jag vet för jag kommer att denna vår som ”återvinningspräst” själv att ha hållit ett tiotal och varit med om några till. Oskar Lindbergs arrangemang av ”Gammal fäbodpsalm från Älvdalen” är en klassiker som förmodligen har en tätplats. Men Per Erik Moreaus från Orsa med ”Koppången” gör honom rangen stridig. Björn Skifs från Vansbro är också ofta önskad med sången ”Håll mitt hjärta”. Mando Diao från Borlänge har bidragit till att Gustaf Fröding fått en renässans med sin ”Ströftåg i hembygden”. Likaså har Dan Andersson en given plats i detta sammanhang med ”Jag ska gå genom tysta skyar”.

Det här är inte fråga om skryt, utan om att lyfta fram betydelsen av sången och musiken som förmedlare av ett andligt budskap. Då gäller det att träffa tonen från himlen. Och alla är överens om att det sjunger på ett särskilt sätt om dalmålet. Avundsjuka prästkolleger, från andra håll i landet, brukar säga att vi dalapräster fått en oförtjänt favör av trovärdighet genom dialekten. Det är nog sant, men det innebär också att vi alltid blir tvungna att lägga på några kol extra för att försöka leva upp till förväntningarna. Det slår mig, att jag faktiskt aldrig har hört någon dålig predikan av någon dalapräst. Den har alltid låtit trovärdig. Är det dalmålet som förlett mig?  Ja, kanske det. För visst sjunger det om dalmålet. Och visst är detta mål särskilt lämpat för ett andligt budskap. Tänk på Karlfeldts dikt om ”Jungfru Maria”. Är det någon som kan lyssna på den utan att bli gripen av den enkla, lilla kullan? Själv rör den mig så jag får tårar,sån karl jag är.

Det finns också en särskild anledning just i år, att ta upp temat om att det sjunger om dalmålet. För vi firar i år 350-årsjubileum av Dalvisan. Den visa som börjar ”Om sommaren sköna” blev enligt egen uppgift upptecknad och sjungen en midsommardag 1664 i Mora prästgård. Den visan har otaliga verser som alla slutar med en dalabön som omkväde:

”Gud glädje och styrke de män som där bo. Vid älvom, på berg och i dalom.”

Med varmt sjungande hälsning till er alla i dalabygden.

Birger Sjungargård

Annons: