Trafikverket ser ingen framtid på landsbygden

Textstorlek:
Annons:

Besluten kring och hanteringen av Västerdalsbanan väcker både oro, kritik och en hel del principiella frågor om bland annat vilka som skall besluta om framtiden. När man tar del av den senaste månadens händelser kommer av flera skäl Trafikverkets agerande och prioriteringar i fokus. Att Trafikverkets föregångare Banverket har struntat i att hålla Västerdalsbanan i nöjaktigt skick känner vi alla till. Även att Riksdagens beslutade anslag till järnvägar i allmänhet och banor på landsbygden i synnerhet har varit utmanande små under flera decennier.

Men nu borde läget vara annorlunda och det märker vi också på partiernas tävlan att satsa mer på kommunikationerna, som järnvägen. Anledningarna till det nya läget är givna – miljökraven på transportsystemet, hotande klimatkris, bilismens allt större negativa bieffekter och människors ökade miljömedvetande. Men det finns trots allt ett ”men” och det gäller Trafikverkets agerande med anledning av Västerdalsbanans status och roll i trafiksystemet.

Innan Trafikverket förra året lade ett förslag om att riva upp räls och sluta underhålla viktiga delar av Västerdalsbana borde man som svenska folkets järnvägsadministratörer ha undersökt hur en framtida och tänkbar efterfrågan på person- och godstransporttjänster efter banan skulle kunna se ut. Självfallet skulle man ha gått till områdets företag och kollat deras transport-och miljöplaner (både in- och utgående gods), undersökt den stora besöksnäringens tankar om framtida transporter och gjort enkäter till befolkningen efter hela banan om vad som skulle få dem att använda järnvägen för sina egna transportbehov.

Detta har inte Trafikverket gjort. Istället har verket utan en hållbar och godtagbar framtidsanalys som grund för sina beslut gått på sin egen och sina föregångares historia av nedvärderingar av landsbygdens företag och deras expansionsmöjligheter, exkluderat den stora trafikström som fjällregionens växande kvaliteter alstrar, tänkt bort de ökade utvecklingssamarbetet som sker med Norge och deras expansiva näringar och låtit sig fångas av påståendet att svenska folket kommer att bo i storstäder långt från landsbygdens alla heta miljöer.

När Fiskarhedens Trävaru AB bekantgjorde att de kontrakterat ett företag som transporterar gods på järnvägen fick vi inte höra ett ”äntligen vänder det” från Trafikverket. Istället kunde vi i DT den 26 mars läsa att man närmast vara sura över nyheten. ”Börjar man med att skicka ett pressmeddelande kanske de först skall kontrollera möjligheterna, kommenterar Ingemar Frej, regionchef på Trafikverket. Ingemar Frej förvånas över de nykläckta planerna för Västerdalsbanan”. Så talar en prestigefylld, föga kunnig och förmodligen av dåligt samvete präglad statsbyråkrat när verkligheten ändras emot de egna hemmagjorda framtidsprognoserna.

Inte undra på att kommunalråden i Malung/Sälen och Vansbro ser sig nödgade att skriva ett slagkraftigt brev till Trafikverkets chef som borde få Sveriges Riksdag att totalt tänka om när det gäller det beslut som snart skall fattas om de långsiktiga infrastrukturplanerna för Sverige. Och nog vore det på sin plats att Trafikverkets personal ställer sig frågan om sin egen roll – att antingen topprida och styra de företrädare som svenska folket valt som sina talespersoner i bland annat Malung/Sälen och Vansbro eller gå in i rollen som svenska folkets, skattebetalarnas tjänare när det gäller att ta fram ett allsidigt underlag för att vi skall kunna bygga upp ett hållbart transportsystem för framtiden.

RONNY SVENSSON

Annons: