Mot bättre vetande?

Textstorlek:
Annons:

Man kan fråga sig varför Socialdemokraternas skolpolitik kommit att anses som mer för-troendeingivande än alliansens.

Det är ju nämligen ingen statlig skola som vi har i Sverige. Den svenska regeringen driver inga skolor. Det gör i stället kommunerna, och har så gjort ända sedan Göran Perssons dagar som skolminister.

Om man då jämför skolresultaten ute i kommunerna visar det sig att 80 procent av de 50 bästa skolkommunerna styrs borgerligt, 20 procent styrs socialdemokratiskt. Omvänt styrs 76 procent av de 50 sämsta skolkommunerna i Sverige av Socialdemokraterna. 24 procent av de sämsta styrs av de borgerliga. Ändå verkar det uppenbart att alliansregeringen med sina senaste utspel i skolpolitiken har tagit stor hänsyn till vad Socialdemokraterna sagt – och opinionen tyckt.

Inför förra veckans skol-utspel hade regeringen ett klart besked från en obe-roende internationell källa, OECD, om vad det var för fel på den svenska skolan. Detta apropå den nedgörande Pisarapporten.

Beskedet var:

• Inte att klasserna var för stora. Tvärtom var klasstorlekarna och lärartätheten genomsnittligt högre i Sverige än i övriga OECD-länder.

• Inte att det satsades för lite pengar på skolan i Sverige. Även på det området låg Sverige bra till.

• Inte heller att friskolorna och det fria skolvalet förstörde kvaliteten. Det fria valets förekomst gjorde – rått uttryckt – varken till eller från.

Men däremot:

• Att lärarna hade för svag ställning i både klassrummet och lönetabellen.

• Och att eleverna inte tillmätte sina egna studieprestationer en tillräckligt stor betydelse.

Regeringen var alltså medveten om hur sakligt tveksamt det var av Socialdemokraterna att vilja krympa skolklasserna. Samtidigt kände den på sig att S fått opinionen med sig på förslaget. Så då fick det bli två miljarder kronor extra per år – till mindre skolklasser…

Det är sådant som kallas valtaktik.

Samtidigt – vilket var ett betydligt bättre besked – aviserade regeringen också 300 000 kronor till att utbilda fler lågstadielärare. För vad man än tror om nyttan med att minska på klasstorlekarna, så krävs det ju att man skaffar fram utbildade lärare så att det räcker till alla de nya klasserna. Småklasser utan lärare är inte mycket att ha.

Ännu bättre än vad regeringen nu gjorde hade varit om den i stället gjort en storsatsning på att både utbilda nya och att kompetenshöja befintliga lärare så att de – i nästa steg – blir kvalificerade för ett lönelyft.

Utan högre löner i sikte lär det nämligen inte bli lätt att fylla de ytterligare lärarutbildningsplatser som regeringen avsatt pengar till. Då ökar rent av risken att intagningspoängen åter sjunker ned till nivåer som i princip understiger den rena slumpfaktorn.

Annons: