Inte bara svart och vitt

Textstorlek:
Annons:

I vår numera så mediestyrda tillvaro tar överdrifterna lätt kommandot. Det mesta presenteras som antingen svart eller vitt. Sällan är det grått. Sällan är det sansat.

Just nu är det den privata välfärden som står i korsdraget. Och som så många gånger förr är det Uppdrag granskning i SVT som sätter agendan. Bland alla medier finns det inget som påverkar opinionen lika mycket som det och inget annat litar folk lika mycket på, vilket onekligen är aningen paradoxalt med tanke på att det ovanligt ofta fälls för bristande saklighet av Granskningsnämnden för radio och tv.

Nu senast var det en privat förskolekoncern som påstods sätta sina barn på svältkur, hårt bröd och vatten till frukost och max en pannkaksplätt per barn till lunch, så att ägarna kunde plocka ut mångmiljonvinster.
Tidigare har kritiken gällt bland andra det riskkapitalägda Carema Care, om vilka det hävdades att de grovt misskötte ett demenshem i Stockholmstrakten. Kritiken var så hård att Carema blev av med driften och till och med tvingades byta namn.

Därefter har det framkommit att problemen egent­ligen bottnade i samarbetssvårigheter mellan läkare och sjuksköterskor och att det till på köpet, efter nya enkätundersökningar, blivit ännu sämre trivsel bland de äldre sedan Stockholms stad återtagit driftsansvaret.

För några år sedan blåste medievindarna åt helt andra håll. Då beskrevs den offentliga vården ofta i termer av långa köer, utmattad personal och byråkratiska arbetssätt. Till exempel tvingades dyra läkare att sitta vid trilskande datorer och skriva journaler i stället för att ta hand om patienter.

Den privata vården stod då för hoppet. Där trivdes personalen bättre, tjänade mer och åstadkom bättre resultat till lägre kostnad. De krånglade inte till det för sig på samma sätt som de offentliganställda tvangs att göra.
Då som nu var det svart eller vitt. Bara inte grått. Bara inte nyanserat.

Men alla som inte är alltför politiskt förstörda, inte enögda som fotbollshuliganer när domaren blåst straff, de inser nog att grått ändå är sanningens färg.

Om landstingen och kommunerna misslyckas med några vårdinrättningar, förskolor och daghem, så innebär det inte att de misslyckas med alla. Och om det på ett och annat ställe finns privata entreprenörer som missköter sig, så betyder det inte att alla gör det. Rent av kan man nog säga att det fungerar rätt hyggligt i de flesta fall för både de kommunala och de privata.

Bra är dock att båda driftsformerna finns, så att folk kan välja och så att de privata respektive de offentliga kan jämföra sig med varandra. Men båda måste underkastas en allmän tillsyn som är mycket bättre än i dag, så att nödvändiga åtgärder kan sättas in innan det hunnit gå för långt.

Precis som alliansen vill.

Annons: