”I värsta fall slår man sönder 40 familjers vardagsliv”

Textstorlek:
Annons:

Återigen får vi ta del av nyheter om hur illa staten sköter sin servicepolicy på landsbygden. Denna gång är det Skatteverket som planerar att flytta drygt 40 kvalificerade jobb från Mora till Falun. I vanliga fall brukar det handla om att Polisen stänger lokala kontor, att Posten (PostNord AB) vill göra sig av med Posten Företagscenter på landsbygden, att Arbetsförmedlingen krymper sin service och att Försäkringskassan flyttar till en större ort. Hela tiden är det befolkningen på landsbygden som hamnar i en förlorarposition.

När bredband har byggts ut över nästan hela landet, där Dalarna tillhör de regioner som har bland de mest utvecklade IT-näten, har argumenten mestadels varit att bredbanden skall underlätta att bredda arbetsmarknaden och göra det möjligt att skapa kvalificerade jobb även i mindre regioner och orter. Att det finns cirka 40 kvalificerade jobb i Mora på Skatteverkets kontor betyder förmodligen att drygt 100 personer är beroende av dessa jobb direkt eller indirekt. I värsta fall slår man sönder 40 familjers/personers vardagsliv och få torde kunna pendla mellan Mora och Falun någon längre tid.

Detta betyder i sin tur att det blir svårare att rekrytera kvalificerad personal till andra företag och förvaltningar i Mora med omnejd eftersom personer med kvalificerade jobb ofta tillhör hushåll med två välutbildade vuxna. Mora klarar säkert av att förlora Skatteverket sett i ett kort perspektiv men på sikt betyder beslutet av Mora avlövas en viktig resurs som andra aktörer kan ta till intäkt för att minska tilltron till Moras arbetsmarknad och attraktivitet.

När jag läser en notis om den tänkta flytten från Mora till Falun ser jag samma argument som Skatteverkets GD använde när verket för några år sedan flyttade många jobb från Norrlands inland till residensstaden Umeå. ”Större kontor blir effektivare” säger chefen Karl-Johan Ekström på Skatteverkets kontor i Region Mitt (Dt 29 jan. i år)). Han fyller på med att medarbetarna får bättre utvecklingsmöjligheter och att det blir lättare att behålla personal. Så här brukar både privata och statliga chefer säga när de skär ned personalstaben på landsbygden och tar bort viktig service utanför storstäderna. Argumenten är inget annat än skenargument som talar mot bättre vetande.

Bortsett från att de anförda argumenten för en flytt inte håller i sak är beslut av detta slag ett resultat av att regeringen inte ger tillräckliga och konkreta direktiv för hur de statliga verken skall placeras, struktureras och skötas. I och med att regeringen dessutom kräver att de nationella myndigheterna skall spara ett visst antal kronor varje år utan särskilda krav på var servicen skall finnas bäddar det för att generaldirektörer och deras underlydande kan hantera svenska folkets service- och arbetsmarknadsbehov relativt godtyckligt.

Enligt min mening borde även Riksdagen ta sitt ansvar för den statliga servicen genom att via politiska beslut bestämma hur det geografiska servicemönstret skall se ut och därefter överlåta åt myndigheternas ledningar att sköta drift och kvalitetsarbete. Hur länge kan Riksdag och regering strunta i att ta sitt ansvar för landsbygdens service och framtid?

Ronny Svensson

Annons: