Kan kurvorna fortsätta ända in i himlen?

Textstorlek:
Annons:

Vi på landsbygden tycks ha vant oss vid att storstäderna är oövervinnliga vinnare. Vinnare ifråga om befolkningsökning, skatteintäkter, hushållsinkomster, nya jobb, ökad handel, fler bilvägar och tunnelbanestråk, andel av statsbudgeten etc. Frågan är emellertid om framförallt Stockholmsregionens kurvor kan bära ända in i himlen? Många av dess beskyddare trumfar ständigt ut att området växer med två busslaster invånare per dag och att arbets- och bostadsmarknaderna har en säker tillväxt. Kanske är de otaliga ”segertalen” ett tecken på dess motsats? Man räds i grunden för att utvecklingen vänder.

Låt oss lära lite av vår egen och andras historia. I Norge har bostadsbubblan i främst Oslo börjat spricka rejält och i Danmark lider man fortfarande av sin brustna bubbla. Vad är det som säger att inte storstäderna i Sverige skall gå samma väg? Att storbankernas ekonomer hela tiden försäkrar oss om att Sverige är det stora undantaget och även kommer att klara sig från att bostadspriserna kommer att sjunka dramatiskt känns ju inte särskilt tryggt. Dessa för medierna lättillgängliga ekonomer vill givetvis skydda sina egna positioner och verksamheter genom sitt publika agerande.

För drygt tio år sedan sprack börsen rejält genom att främst IT-industrin gjorde en rejäl krasch. Vem minns inte Birgerssons och andra IT-gurus självsäkerhet och tal om ständig tillväxt av den ”nya industrin”? Nu växer denna IT-bransch väldigt kraftigt igen i de större städerna och bristen på kvalificerad personal gör sig alltmer gällande. Vad säger att dessa kurvor bara kommer att växa uppåt?

Bland alla rapporter om storstädernas suveräna konkurrenskraft ser vi också att växandets problem blir allt påtagligare. Allra tydligast är bostadsprisernas rusning mot nya toppar. Låneskulderna växer hos hushållen och ungdomarna får allt svårare att finna en bostad. Den nyss sänkta räntan med en kvarts procent lär inte göra priserna lägre. Det ökade byggandet knaprar på öppna gröna ytor och värdefull parkmark samtidigt som husen skjuter i höjden. Köerna och trängseln i kollektivtrafiken blir ständigt mer påtaglig. Trängsel och stress sprider sig till allt fler miljöer och människor. Det kostar också att växa.

Den största akuta faran är utan tvivel risken för att de höga bostadspriserna på småhus och bostadsrätter leder till att bostadsbubblan spricker. Då väntar med all säkerhet en rad olika problem som även kommer att drabba landsbygden. Investeringarna faller på flera viktiga områden, arbetslösheten ökar och ekonomin kan få samma svårigheter som efter bank- och finanskrisen i början av 1990-talet.

Jag önskar inte att storstäderna får ökade svårigheter men dess maktelits endimensionella syn på framtiden och sitt eget handlande/sin egen roll i den svenska ekonomin bäddar onekligen för en dramatisk förändring – förr eller senare.

Slutsatsen för landsbygden bör enligt min mening leda till att vi ser dessa risker och har beredskap för en utveckling där landsbygdens alla konkurrensfördelar – som många idag totalt undervärderar – kan bli delar av en vinnarstrategi. Men ingenting går automatiskt. Landsbygden måste bygga sin framtid på en långsiktig och hållbar strategi på andra grunder än storstäderna. Supervalåret 2014 kan en sådan framtidsplan lämpligen visas upp!

 

Ronny Svensson

Annons: