Jag vill leva livet nu av alla stunder som läggs på hög

Textstorlek:
Annons:

Vi har lämnat det gamla och gått in i det nya. Jag kan inte låta bli att undra över hur länge år 2014 kommer att locka med sin fräschör och nymodighet innan vi ännu en gång söker nyhetens behag och blickar mot nästa år.

Nya kläder, ny bil, ny teknik, nytt hus, ny relation, nytt jobb, nytt år; nyhetens behag förtrollar och förför. Handeln har precis avslutat ännu en av sina mest hektiska perioder, då vi irrar runt med en allt större frenesi för att hitta det där nya. Farmor får en ny väckarklocka, maken en ny lammullströja, systrarna får presentkort – så att de kan köpa sig något nytt och fräscht. Gammalt ska ut och in ska det nya. Jag funderar ofta på vad det är som får oss att hela tiden söka något annat. Något nytt. En ständig dagdröm om det som komma skall. Vi tycks vara många som har svårt att stanna upp och titta på nuet. Vara i nuet.

För några år sedan, när jag befann mig på solsemester längs Thailands kritvita stränder, läste jag Micael Dahléns bok Nextopia. I den tar författaren upp vårt behov av att hela tiden fokusera på det som kommer härnäst. Han menar att vi lever i ett förväntningssamhälle där just förväntningarna på det som vi tror ska hända blir det viktigaste för oss. Vår fokus på vad som väntar runt hörnet gör att vi helt tappar bort nuet.

Med Dahléns bok i min hand – och solen som smekte min kind och fick fräknarna att ta över min höstgråa hudton – insåg jag där i Thailand att jag var en inneboende i Nextopia. Mina tankar vandrade oavbrutet framåt och bakåt. Många var stunderna när jag i tanken befann mig på jobbet, trots att min kropp låg raklång på en solstol i Thailand. Andra stunder var jag tillsammans med vänner och familj. Det var skratt och konflikter. Jag var sprudlande glad och djupt olycklig om vartannat. Jag smidde planer på hur allt skulle bli när jag kom hem. Vilka förändringar jag ville ha på jobbet. Och i privatlivet. Förväntningarna var skyhöga. Nextopia hade mig i sitt grepp. I efterhand kan jag konstatera att jag missade nuet och den efterlängtade solsemestern.

Vår tankeförmåga är otrolig. Genom tanken kan jag återuppleva livets olika skeenden. Mina tankar kan förflytta mig genom tid och rum. På gott och ont. Jag kan vara tillbaka i barndomen, göra ett nedslag i tonåren och gång på gång kan jag uppleva min fantastiska bröllopsdag. Tankarna som kan ta mig tillbaka kan även ta mig framåt. In i framtiden. Jag kan fantisera om det nya året, resan till Sydafrika som jag gärna vill göra, festen nästa vecka, nya utmaningar på jobbet. Det finns dock en risk med tankeresandet; jag missar det som sker här och nu. Det är okej att vara i tankarna då och då men jag vill inte vara där jämt.

Jag är bättre på att vara i nuet idag än jag var den där gången i Thailand. Tack och lov. Jag har lärt mig att syna mina tankar. Oftast befinner jag mig en bit bort från Nextopia. Numera försöker jag landa i nuet; ta ett steg bort från motorvägen av tankar som kör i en vansinnig fart. Med perspektiv och avstånd är det lättare att acceptera nuet, uppleva nuet, leva i och genom nuet.

2014 kommer utan tvivel att bli ett år av förändringar för oss alla. Alltid är det något nytt som sker. Ny teknik ger oss nya levnadsvanor. Ny mat utmanar våra smaklökar. Nya upptäckter botar våra sjukdomar. Nya bekantskaper breddar våra liv. År 2014 vill jag leva varje minut i nuet. Prästen Louise Linder säger i sitt sommarprat – från sommaren 2013 – att livet är alla stunder av nu som läggs på hög. Så vill jag leva. Mitt liv. Nu.

Sara D. Källström

Annons: