Apoteksmyt på skam

Textstorlek:
Annons:

I det politiska hantverket spelar mytbildningen en framträdande roll. Under det valår som vi nu befinner oss i kommer det att märkas särskilt tydligt. Därför finns det anledning att påminna oss om att myter och verkligheter är skilda saker.

En politisk förutsägelse som för ungefär ett år sedan framfördes så starkt och tvärsäkert att det nära nog upp­fattades som att det redan hade inträffat, det var de priva­tiserade apotekens flykt från glesbygden.
Som på ett girigt direktörskommando skulle glesbygds­apoteken läggas ned när statens avtal med de privata apoteksföretagen löpte ut. Landsbygden skulle då utarmas på mediciner och landsbygdsborna skulle få åka många mil för att komma åt sina livsuppehållande medikamenter.

Och allt skulle – enligt gängse vänsterdramaturgi – vara den ondskefulla allians­regeringens fel. Rent av dess sadistiska syfte.

Men nu visar en mycket intressant och faktadokumenterad nyhetsartikel i Dagens Nyheter att det inte alls har blivit någon apoteksdöd utanför städerna. Tvärtom är det bara ett endaste glesbygdsapotek i hela Sverige, av totalt 110 på regeringens lista över sådana apotek, som har försvunnit efter det statliga avtalets upphörande förra vintern. Lima i Dalarna står som enda nedläggningsort.

Som helhet ökade antalet öppenvårdsapotek runt om i landet under fjolåret, från 1 281 till 1 303.

Där apotek verkligen lades ned i någon omfattning var i storstäderna. Den stenhårda konkurrensen skördade där sina offer. I stora köpgallerior där tidigare två eller flera olika apotek trängdes under samma tak blev trängseln mindre efterhand.

Vd:n på Sveriges Apoteksförening, Johan Wallér, menar att det inte ens i ett senare skede är troligt att glesbygds­apoteken dukar under. Dessa apotek är nämligen lönsamma. De har inga konkurrenter på sina hemmamarknader och deras kundunderlag räcker till. Samma lägesbild ges också av enskilda företrädare för de privata apoteksföre­tagen. De 20 miljoner kronor som regeringen har avsatt i stöd till glesbygdsapotek för 2013 – och som företagen kan söka nu i vår för retroaktiv utbetalning – är enligt samma privata företrädare inte avgörande för deras överlevnad. Glesbygdsapoteken klarar sig ändå.

Sist men inte minst bör vi alla veta att svenska apotek inte alltid varit statliga (innan en del av dem blev privata). I själva verket är det ”gamla” statliga apoteksmonopolet bara en kort parentes i vår historia. I 470 år var apoteken i Sverige ägda av de lokala apotekarna. Men så på det röda 1970-talet började det tuggas socialistiska teser om att det var fult att tjäna pengar på folks sjukdomar – fast bara om man var företagare, inte anställd. Samma tugg börjar nu kännas igen från andra debatter i nutiden.

Annons: