Upp flyga orden…

Textstorlek:
Annons:

Göran Lambertz har man kunnat reta sig på länge. Redan som justitiekansler, alltså som statlig övervakare av myndigheter, utvecklade han en stark drift att förekomma i medierna med diverse uttalanden om ditten och datten. Inte minst hävdade han att oskyldiga blev dömda i Sverige på grund av brister i rättsväsendet. Dock menade han, efter att ha utfört ett särskilt granskningsuppdrag, att processen som ledde fram till de många morddomarna mot Thomas Quick hade skötts i huvudsak korrekt.

Sedan blev Lambertz justitieråd, alltså domare i Högsta Domstolen.

Att vara det är något av det allra högsta på statusskalan i Sverige. Men utåt är justitieråden ofta totalt okända. Den nuvarande ordföranden i HD heter Marianne Lundius. Före henne hade i tur och ordning Bo Svensson och Johan Munck samma uppdrag. Väldigt få svenskar nickar igenkännande åt de namnen.

En orsak till deras anonymitet är att de nästan aldrig uttalar sig. Och varför gör de inte det? Jo, naturligtvis för att de när som helst kan få en prejudicerande juridisk nöt att knäcka. Självfallet bör de då inte genom allsköns åsiktsyttringar ha gett en massa förutfattade meningar till känna.

Fast en sådan tyst hållning har naturligtvis inte Göran Lambertz kunnat inta. Han har i stället fortsatt att valsa runt i spalterna ungefär som förut, inte minst nu senast, efter att Thomas Quick friats från alla de mord han tidigare dömts för. Närmast halstarrigt har Lambertz försvarat de gamla fällande Quick-domarna.

När han i en tv-debatt dessutom hävdade att han hade många andra domare på sin sida kände sig en del av dessa tvingade att i strid med gällande sed i domarkåren uttrycka hur mycket de skämdes över sin högt uppsatte kollega. Och Marianne Lundius kallade till sig sin medarbetare, sannolikt för att tala allvar med honom. Några dagar senare flyttades Lambertz tillfälligt över till Lagrådet för att granska nya lagar, men det är osäkert om det hade med Quick-saken att göra.

Med detta hade det kunnat sluta om inte ordföranden i riksdagens justitieutskott, Morgan Johansson (S), plötsligt fått för sig att ställa till med en skandal av ett helt annat slag. Johansson krävde helt sonika Lambertz avgång ur Högsta Domstolen.

Från konstitutionell utgångspunkt är det värre än pratet från Lambertz sida. Det är att direkt utmana den form av statsordning som skiljer anständiga demokratier från oanständiga, det vill säga rågången mellan den beslutande och den dömande makten. Den delningen är nämligen till för att de båda makterna ska uppväga och kontrollera varandra så att inget maktmissbruk uppstår.

Många vanliga människor kan kräva att Göran Lambertz borde avgå, men inte en politiker och absolut inte justitieutskottets ordförande. Så i den mån Morgan Johansson inte själv skäms över vad han ställt till med borde andra politiker, i synnerhet partikamrater till honom, göra det i stället.

Bo Pettersson

Annons: