Leksands IF lyser upp familjen Gabrielssons vardag på Svalbard

Textstorlek:

I dessa mörka tider reser många till sol och värme. Men inte familjen Gabrielsson från Älvdalen. De fann sitt äventyr på Svalbard – där ljuset kommer tillbaka först i mars!
– För att fylla på med D-vitaminer äter vi en del ägg, säger Niklas och skrattar.

Annons:

Tänk dig att du går in i ett mörkt rum och blir kvar där tills de första snödropparna börjar falla någon gång i mars. Många skulle inte klara det, och just nu är det också många som av olika skäl reser till sol och värme för att undkomma mörkret som har oss i ett järngrepp.

Det pratas just nu en del om D-vitaminbrist, och det kom också mycket riktigt till redaktionens e-post en lång radda om detta häromdagen. Det var inte lite sjukdomar och depressioner som den listan spottade ur sig. För att kompensera D-vitamintappet skulle man behöva äta 35 ägg om dagen! Det stod inget om hur man skulle må efter en sådan frossa.

Om Niklas familj konsumerar så mycket ägg, låter jag vara osagt. Sjukvården på Svalbard skulle med all säkerhet känna till det fallet. Via ett mobilsamtal med Niklas verkar familjen trivas riktigt bra på Svalbard – trots nattsvarta dagar, ”äggfrossa” och hungriga isbjörnar.

– Men då är det bara att kvittera ut ett gevär och några patroner om man ska ut i naturen. Det krävs ingen licens eller jägarexamen. Det är som att hyra vilken grej som helst. Sist vi gjorde det hade vi med oss en kamrat med gevär, och än så länge har jag inte behövt kvittera ut något gevär. Lite som i vilda västern! Rätt häftigt att på en befolkning på 2 600 går det mellan 3 000 och 4 000 fridlysta isbjörnar och sällan är det några problem. Han inte sett någon björn än, säger Niklas.

Men vi tar det från början. Djus Niklas Gabrielsson jobbar på Intec inom VVS i Mora. Han går och drömmer mellan varven att det skulle vara kul att se något annat än Lars Kristers och de mörka skogarna. Han hälsar på en bekant på Svalbard. Där ligger också Intec och Niklas går in på kontoret och frågar efter jobb.

Den 7 juli i år åker han och blir rörbas på en helikopterhangar som håller på att byggas på Svalbard. I augusti kommer resten av familjen: Johanna och barnen Vilhelm och Matilda. Han går i första klass och hon i fjärde. Johanna jobbar som servitris på Kroa. De bor i ett hus.

– Vi kom fram till att det skulle vara kul att göra något annat, bryta vardagens lunk hemma i Älvdalen och uppleva en vardag någon annanstans. Som ett miniäventyr. Vi trivs fantastiskt bra och människorna är toppen. Det finns flera fina fritidsanläggningar och restauranger på Svalbard, och samhället är ungefär lika stort som Älvdalens centrum. Visst är det becksvart hela tiden, men det är först på helgerna man tänker på det, säger Niklas.

Faktum är att familjen Gabrielsson är aktivare på Svalbard än i Älvdalen. Dessutom har de kommit närmare varandra med gemensamma minnen i bagaget.

– Hemma var folk skeptisk till resan. ”Vad ska ni där att göra?” fick vi höra. Visserligen är priserna dom dubbla och ungarna får ingen mat i skolan. Men efter dom första inköpen kan man spara pengar på sikt. Trots många vapen är det lugnt och fredligt. Vapen tillåts inte på banken och på krogen behövs det inga säkerhetsvakter. Jag rekommenderar varmt andra familjer att göra ungefär som vi. Vem vet, kanske åker vi längre bort nästa gång.

Annons: