Trendmässig fientlighet?

Textstorlek:

Nationalism och främlingsfientlighet tycks vara ett tillstånd som delar av mänskligheten anfäktas av i perioder utan att det tycks spela någon större roll ifall de upplevda främlingarnas antal är stort eller litet.
Årtiondena runt sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen var en mycket nationalistisk epok i bland annat Sverige. Samtidigt var det svenska folkets etniska homogenitet vid den tiden av ett slag som dagens invandringskritiska partier endast kan drömma om i sina våtaste stunder.

1930-talet var en annan utpräglad nationalistepok i stora delar av Europa. Och vi vet ju hur det gick med den. Ett andra världskrig utbröt och sex miljoner judar förintades.

Efter det kriget följde en lång period av relativ anständighet i det mänskliga umgänget, åtminstone det västeuropeiska. Men efter millennieskiftet, plus eller minus några år, har eländet väckts till liv igen.
Här i Sverige började det på allvar när de nationalistiskt och etniskt betingade krigen på Balkan tvingade drabbade människor att fly – gärna då till Sverige.

Efter den perioden av stor invandring har mottagandet av flyktingar i Sverige gått i vågor på både lägre och ibland något högre nivåer. Men den främlingsfientliga kritiken har tenderat att öka oberoende av svängningarna. Samtidigt har samma slag av åsiktstrender vunnit ännu mer gehör utanför vårt lands gränser, trots att flyktinginvandringen där varit lägre och på vissa håll närmast obetydlig.

I Sverige, där flyktingmottagningen sedan länge varit stor och generös, fick således Sverigedemokraterna i det senaste valet 5,7 procent av rösterna. I opinionsmätningarna hamnar det partiet numera runt tio procent.
I Norge och Danmark, där flyktingmottagningen är lägre men ändå relativt stor, har det norska Fremskrittspartiet respektive Dansk Folkeparti fått röstandelar på i det första fallet 16,3 och i det andra 12,3 procent i de senaste valen.

I Finland, där flyktinginvandringen bara är ungefär en tiondel av den svenska, har Sannfinländarna en röstandel från det senaste valet på över 19 procent. Omfattande europeisk forskning kring det här fenomenet bekräftar att främlingsfientligheten inte påverkas av vare sig invandringens storlek eller de mottagande ländernas ekonomi. Länder med stor mottagning, som Sverige och Tyskland, liksom länder med begränsad ekonomi, som Polen och Spanien, har relativt sett inte fler invandrings­kritiker bland sina invånare än länder med liten invandring och god ekonomi.

Därför är vare sig minskad invandring, ekonomiska framsteg eller ökad sysselsättning några säkra botemedel mot främlingsfientligheten. De partier som lyckats exploatera dessa åsiktsströmmar avvecklar inte sig själva av sådana orsaker. Ta bara som exempel Norge, med sin smällfeta statskassa och låga arbetslöshet. Där tillhör Fremskrittspartiet numera regeringen…