Om inte tåget stannar?

Textstorlek:

Jag helgpendlar ett par gånger i månaden tur och retur mellan Västerås och Stockholm. Oftast är det fredag eftermiddag och måndag morgon som färden går. Resan ska ta, enligt tidtabellen, omkring 55 minuter. Det gör den ibland. Ska jag bli hämtad på stationen så lägger jag till lite tid för att den hämtande inte ska behöva vänta på perrongen. Det brukar stämma bättre då.

Häromdagen skulle vi passera Enköping på väg till Västerås. Och det var faktiskt just det vi gjorde. Passerade. Jag har åkt sträckan många gånger så jag tyckte att perrongen flög förbi lite väl fort. Jag hann till och med se några personer som gapade förvånat där de stod. Intercitytåget slog till med alla bromsar och stannade utanför Enköping. Tåget stod still. Vi passagerare tittade oss omkring och på varandra. Några stod påklädda i gången väntande att få stiga av. Kanske backar vi?

Sen rasslade högtalaren till och konduktören informerade. Stationen i Enköping hade passerats utan att tåget stannade. Anledningen var nedfallna löv som blockerat signalerna. SJ beklagade det som skett och skulle fortsätta mot Västerås. Där skulle personal hjälpa till att få de resande tillbaka till Enköping så fort som möjligt. Själv satt jag och hoppades att tåget verkligen skulle stanna i Västerås och sjöng låten Enköpingståget av Totte Wallin för mig själv. ”Enköpingståget, först står det, sen går det…”