De följer sina drömmar innan det är för sent

Favorithörnan blev vid det stora fönstret mot Siljan. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

De har seglat jorden runt och bott på en båt i fem år. De har flugit över hela världen i sina yrken och bott tolv år på en gård i sydvästra Frankrike. Nu har de slagit sig till ro i byn Tällberg och där tänker de bo resten av sina liv.

Steinar och Birgitta Kopperud hör inte till dem som går och pratar om vad de drömmer om – de gör det!

Steinar kommer från Bærum, Oslo, och har arbetat som pilot i mer än 40 år, de första nio åren som fältflygare i norska luftförsvaret och över trettio år som pilot i ett norskt flygbolag. Sammanlagt blev det 22 000 flygtimmar innan han gick i pension vid 60 år.

Birgitta växte upp i Göteborg och arbetade som flygvärdinna i nästan 30 år, fram tills hon var 50 år.

Både Steinar och Birgitta bildade familj på varsitt håll men träffades senare i livet. 1977 gifte de sig och Birgitta flyttade till Norge.

Deras stora fritidsintresse var att segla.

– En dag frågade Birgitta om vi skulle segla jorden runt. Jag svarade: ”Du är galen!”, berättar Steinar.

Att leva ett enklare liv var en dröm Birgitta haft ända sedan hon gick över broarna i Göteborg och såg hur konstnärer och andra bodde på sina båtar.

Steinar funderade vidare och efter några månader fattade de ett beslut att de skulle åka när Steinar fick pension. Birgitta som är tio år yngre kunde ta tjänstledigt från sitt arbete, tänkte de.

De sålde sitt hus och nästan alla sina saker.

– Det var underbart att bli fri från alla grejer. Det var en go känsla, förklarar Birgitta. Dessutom fick vi släppa vänner och bekanta men det är inte farligt det heller.

De bytte till en större segelbåt inför resan och ett år innan det bar iväg flyttade de in, för att ”bo in sig”. Då var de fortfarande yrkesverksamma.

De förberedde sig noga inför resan genom att läsa böcker om segling och vindar, besöka mässor i England och lyssna på föredrag.

– Vi hade tre år på oss och det behövdes för det är mycket som behöver förberedas. Bara det att skaffa sjökort över hela världen tog tid att organisera, förklarar Steinar.

Den 8 maj 1996 la de ut för sin jorden runt-seglats. Själva resan tog fyra år så de bodde på båten sammanlagt fem år. Men de tyckte aldrig det var några problem med det begränsade utrymmet. Birgittas son med familj kom dessutom och hälsade på när de var ute på sin långresa.

– Båten var stor och vi hade våra egna rum. Jag hade exempelvis mitt ”dressingroom” där jag kunde sy och måla med mera. Vi skrev båda mycket, bland annat dagbok och brev till nära och kära.

– Vi kompletterade varandra bra och enda gången det kunde bli livligare diskussioner var när vi skulle kasta ankar och inte var överens om var den bästa platsen var, berättar Steinar och ler.

De tog inga onödiga risker och tog god tid på sig för att vänta in orkansäsongerna. När de seglade på platser där det kunde vara pirater tog de sällskap med andra båtar för att vara tryggare och så vidare.

– Det värsta som hände var att växellådan gick sönder när vi var i Tahiti. Det blev en stor kostnad att skicka efter en ny från Norge men en trygghet var att vi hade en god ekonomi tack vare att vi sålt huset. När det krånglade som mest med båten hade jag ett talesätt som jag tyckte om att tänka på: ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”, säger Steinar.

Småsaker i sammanhanget var att symaskinsnålen hela tiden rostade trots att den packades in noga. Birgitta som fotograferar mycket fick tre kameror förstörda på grund av  fukt, salt och sand.

 

Läs hela artikeln i papperstidningen

Gå till Prenumerera